(null)

Är det bara jag som går runt i ett töcken och känner mig så där " håll käften trött"? Och då menar jag inte bara den gamla vanliga tröttheten som man konstant är som småbarns förälder utan en redig jävla käftsmäll av trötthet. Typ som om våren kom med en stor dos sömnpiller istället för härlig D vitamin att reglera mitt melatonin. But no. Ljusare tider och varmare väder har inte fått mig piggare. Snarare ljuskänslig, trött och vill dra för gardinerna. Eller dra täcket över mig. 

Men det är ju lite svårt när man har en sprallig och glad mini me här hemma som verkar frodas i solen. Det blir att hälla i sig kaffe och gå ut till parken. Ut på äventyr. Utforska innergården. Och gunga. I massor. Man skulle kunna tro att ungen blir matad med dextrosol och nocco. Och kaffe. I mängder. Men icke. Det är det jag som häller i mig. Utan någon större framgång. Dottern får bara hederlig hemlagad mat och varierad veckodos av vegetarisk kost. 

Igår var det Veggie wednesday men då min trötthet var alldeles förlamande och jag hellre la energin på att ta dottern och hänga med kocken och lilla E så blev det inga blogginlägg. Jag och dottern till och med mötte upp sambon och fuskade med att äta middag ute. Det var gott. Men skönare att slippa tänka på matlagning och disk. 

(null)

Veckans vegetariska rätt blev i alla fall pasta och broccoligratäng. En enklare och smidigare rätt får man faktiskt leta efter. Och trots dess simpelhet så är den så där fantastiskt god. Och uppskattas av både stora och små. Förutom sambon. Som saknade baconet. Och korv. Men annat kan man ju inte liksom förvänta sig. 

(null)

(null)


4-5 portioner

500 gram snäckpasta
400 gram tinad broccoli 
1 gul lök
1 vitlök
200 gram färskost
1 dl créme fraîche
2.5 dl matlagningsgrädde
Salt 
Svartpeppar
Chilipeppar

1 mozzarella
Ost att toppa gratängen med

Rapsolja att steka i

(null)


Sätt ugnen på 225 grader.

Koka pastan

Skala och hacka löken. Fin hacka vitlöken. Stek i rapsolja i några minuter.

Häll i broccolin och stek den med i några minuter.

Häll sedan i färskost, créme fraîche och grädde. Rör om och krydda efter smak och tycke. 
Låt puttra i några minuter.

Häll av pastan och häll sedan pastan i stekpannan och blanda med broccolisåsen.

Häll över pastablandningen i en ugnsfast form. Toppa med att riva sönder en mozzarella över gratängen samt toppa med ost, hyvlad eller riven. Vi använde Gouda då den är väldigt mild i smaken och för att vår kära unge inte är så förtjust i alltför kryddad ost. Än så länge. 
Grädda i ugnen i ca 20-25 minuter.

(null)

(null)

Servera gärna med en god sallad.
Det gjorde visserligen inte vi men det var bara för att jag och mina trötta hjärna glömde totalt bort det. Och ursäktade mig med att ungen fick i sig broccoli i alla fall.




 

Vegetarisk pastagratäng

Pasta En kommentar
(null)

Är det bara jag som går runt i ett töcken och känner mig så där " håll käften trött"? Och då menar jag inte bara den gamla vanliga tröttheten som man konstant är som småbarns förälder utan en redig jävla käftsmäll av trötthet. Typ som om våren kom med en stor dos sömnpiller istället för härlig D vitamin att reglera mitt melatonin. But no. Ljusare tider och varmare väder har inte fått mig piggare. Snarare ljuskänslig, trött och vill dra för gardinerna. Eller dra täcket över mig. 

Men det är ju lite svårt när man har en sprallig och glad mini me här hemma som verkar frodas i solen. Det blir att hälla i sig kaffe och gå ut till parken. Ut på äventyr. Utforska innergården. Och gunga. I massor. Man skulle kunna tro att ungen blir matad med dextrosol och nocco. Och kaffe. I mängder. Men icke. Det är det jag som häller i mig. Utan någon större framgång. Dottern får bara hederlig hemlagad mat och varierad veckodos av vegetarisk kost. 

Igår var det Veggie wednesday men då min trötthet var alldeles förlamande och jag hellre la energin på att ta dottern och hänga med kocken och lilla E så blev det inga blogginlägg. Jag och dottern till och med mötte upp sambon och fuskade med att äta middag ute. Det var gott. Men skönare att slippa tänka på matlagning och disk. 

(null)

Veckans vegetariska rätt blev i alla fall pasta och broccoligratäng. En enklare och smidigare rätt får man faktiskt leta efter. Och trots dess simpelhet så är den så där fantastiskt god. Och uppskattas av både stora och små. Förutom sambon. Som saknade baconet. Och korv. Men annat kan man ju inte liksom förvänta sig. 

(null)

(null)


4-5 portioner

500 gram snäckpasta
400 gram tinad broccoli 
1 gul lök
1 vitlök
200 gram färskost
1 dl créme fraîche
2.5 dl matlagningsgrädde
Salt 
Svartpeppar
Chilipeppar

1 mozzarella
Ost att toppa gratängen med

Rapsolja att steka i

(null)


Sätt ugnen på 225 grader.

Koka pastan

Skala och hacka löken. Fin hacka vitlöken. Stek i rapsolja i några minuter.

Häll i broccolin och stek den med i några minuter.

Häll sedan i färskost, créme fraîche och grädde. Rör om och krydda efter smak och tycke. 
Låt puttra i några minuter.

Häll av pastan och häll sedan pastan i stekpannan och blanda med broccolisåsen.

Häll över pastablandningen i en ugnsfast form. Toppa med att riva sönder en mozzarella över gratängen samt toppa med ost, hyvlad eller riven. Vi använde Gouda då den är väldigt mild i smaken och för att vår kära unge inte är så förtjust i alltför kryddad ost. Än så länge. 
Grädda i ugnen i ca 20-25 minuter.

(null)

(null)

Servera gärna med en god sallad.
Det gjorde visserligen inte vi men det var bara för att jag och mina trötta hjärna glömde totalt bort det. Och ursäktade mig med att ungen fick i sig broccoli i alla fall.




 
(null)

Ni vet när man går på barnkalas eller tillställningar där man firar ungen som antingen fyller år, döps, namnges, blivit pottränad eller någon annan bedrift. Och man tittar runt omkring sig och ser föräldrar som är superduktiga i sitt föräldraskap. Som älskar och månar om sina ungar. Vill självklart bara deras bästa. Ungarnas alltså. Så ungen får absolut inte äta tårta. Eller socker. Medan dem själva glufsar i sig av det som serveras på fikabordet. 

Jag är inte bättre själv. Jag tar från fikabordet. Jag älskar tårta.  Men jag vill undvika att min unge äter socker så länge som det bara går. Tids nog kommer vi sitta där i soffan delandes på den där godisskålen. 
Men! Det jag tänker på är just den där biten att man bjuder in till kalas. För att fira den där ungen. Och så bjuds det på sockerbombsfika som ungen inte ens får peta i sig. Förvisso får man ju faktiskt lov att fira föräldrarna också. Mamman som tryckt ut en livs levande människa ur sin egna kropp och föräldrarna som lyckats hålla ungen vid liv i ytterligare ett år. High five för det! För det är fan en bedrift.  
Men är det inte lite konstigt att ha kalas för någon som inte får smaka av läckerheterna som festen bjuder på? Lite sniket så där.
Jag får i alla fall dåligt samvete om jag bara skulle göra efterrätt till mig och sambon. Eller vuxna. Och strunta i dottern. Eller bjuda in på kalas och inte se till att hon och hennes sockerfria polare inte fick nåt att tugga på. Att göra sockerfri efterrätt eller fika behöver absolut inte vara krångligt. Eller svårt. 

Här kommer det simplaste. Snabbaste. Och godaste efterrätten. Sockerfri. För både barn och vuxna. Perfekt nu till sommaren.

4 mindre efterrätter 

1 paket, 250 gram Jordgubbar
2.5 dl Grädde 
1/4 del Digestivekex utan socker
Sockerfri saft ( Semper har exempelvis barn saft från 4 månader. )

Blanda en liten skvätt sockerfri saft med digestive kexen. Gärna i en matberedare.
Mixa tills kexen är smuliga men inte till en fast massa.

Vispa grädde 

Skiva jordgubbarna så som du vill

Häll i kexsmulorna i ett glas. Toppa med lättvispad grädde och jordgubbar.

(null)


Ett tips!

Blanda i lite färskost i grädden för en lite mer vuxnare smak. Påminner lite om cheese cake om jordgubbarna är mogna och söta.

Jordgubbar med grädde och digestive

Sockerfritt 2 kommentarer
(null)

Ni vet när man går på barnkalas eller tillställningar där man firar ungen som antingen fyller år, döps, namnges, blivit pottränad eller någon annan bedrift. Och man tittar runt omkring sig och ser föräldrar som är superduktiga i sitt föräldraskap. Som älskar och månar om sina ungar. Vill självklart bara deras bästa. Ungarnas alltså. Så ungen får absolut inte äta tårta. Eller socker. Medan dem själva glufsar i sig av det som serveras på fikabordet. 

Jag är inte bättre själv. Jag tar från fikabordet. Jag älskar tårta.  Men jag vill undvika att min unge äter socker så länge som det bara går. Tids nog kommer vi sitta där i soffan delandes på den där godisskålen. 
Men! Det jag tänker på är just den där biten att man bjuder in till kalas. För att fira den där ungen. Och så bjuds det på sockerbombsfika som ungen inte ens får peta i sig. Förvisso får man ju faktiskt lov att fira föräldrarna också. Mamman som tryckt ut en livs levande människa ur sin egna kropp och föräldrarna som lyckats hålla ungen vid liv i ytterligare ett år. High five för det! För det är fan en bedrift.  
Men är det inte lite konstigt att ha kalas för någon som inte får smaka av läckerheterna som festen bjuder på? Lite sniket så där.
Jag får i alla fall dåligt samvete om jag bara skulle göra efterrätt till mig och sambon. Eller vuxna. Och strunta i dottern. Eller bjuda in på kalas och inte se till att hon och hennes sockerfria polare inte fick nåt att tugga på. Att göra sockerfri efterrätt eller fika behöver absolut inte vara krångligt. Eller svårt. 

Här kommer det simplaste. Snabbaste. Och godaste efterrätten. Sockerfri. För både barn och vuxna. Perfekt nu till sommaren.

4 mindre efterrätter 

1 paket, 250 gram Jordgubbar
2.5 dl Grädde 
1/4 del Digestivekex utan socker
Sockerfri saft ( Semper har exempelvis barn saft från 4 månader. )

Blanda en liten skvätt sockerfri saft med digestive kexen. Gärna i en matberedare.
Mixa tills kexen är smuliga men inte till en fast massa.

Vispa grädde 

Skiva jordgubbarna så som du vill

Häll i kexsmulorna i ett glas. Toppa med lättvispad grädde och jordgubbar.

(null)


Ett tips!

Blanda i lite färskost i grädden för en lite mer vuxnare smak. Påminner lite om cheese cake om jordgubbarna är mogna och söta.

(null)


Nu ska ni få höra! När jag och sambon började träffas så var han galet kär i mig. Så pass att han liksom lagade mat hela tiden. Städade. Bäddade sängen. Höll upp dörrar. Hjälpte mig på med kappan. Drog ut stolar. Och nej. Inte som någon jävla assistent. Eller som om jag var oförmögen att klä på mig själv. Utan, som en gentleman. Han uppvaktade mig. På riktigt. Om jag ens yttrade om att jag skulle hämta ett glas vatten så hann jag inte ens resa mig upp innan han hoppat upp och var i köket. 
Det finns ett uttryck för typ det. På engelska. Men då jag är osäker om min käre far smygläser här ibland så låter jag det uttrycket förbli osagt. Eller skrivet. Nej. Inte toffel. Det är ett svenskt uttryck. 

Han smörade. Charmade. Gjorde sig till liksom. Visade alla hans fina sidor och förhöjde dem till max. Jag kunde komma hem och lägenheten var skinande ren. Och han stod i köket och fixade med fredagstacosen. Det kändes som om det var för bra för att vara sant. Och ja. Det var det också. 

Och ja. Det gick rätt snabbt tills han hade en extra nyckel hem till mig. Och ja det gick rätt snabbt innan han flyttade in. Men till mitt försvar så blev jag på smällen rätt snabbt. Och nu när jag skriver det så kanske inte det lät så värst bra det heller. Men det är inte poängen med den här historien. Poängen är att han liksom gjorde massa fina småsaker för mig väldigt ofta. Och! Till ett till försvar! När vi började träffas så var det 7 år efter vi träffats för första gången. Vi hade faktiskt jobbat med varandra i typ 2 sekunder. Och förvisso var det 99% från varsina länder. Och jag tyckte han var en Justin Bieber tönt då. Men det är en helt annan historia. Som jag kanske kan berätta en annan gång om inte sambon blir tvärsur. För det innefattar en plattång. Hans. Inte min. En rökruta. Och en massa fnittrande brudar kring honom. Och jag. Som himlade lite med ögonen. Och tyckte att pojkar som inte var män med farlig blick och tatueringar var ointressanta. Och gick sedan in och spelade pingis med de andra killarna. Som den vuxna "kvinna" jag var. 

Så vi kände varandra typ lite när vi börjades ses på riktigt 7 år senare. Eller. Vi hade i alla fall haft varandra på Facebook under den tiden. Och det är också en skitrolig historia i sig. Han trodde nämligen jag var en annan tjej. Och skickade en vänförfrågan. Då han inte är i något större behov av glajjor så kan det enbart betyda att han vid den tidpunkten som han hängde med den andra Sanna antingen var en aningen ganska mycket packad. Eller så var han packad då han klickade på den där skicka vänförfrågan. 
Jag som på den tiden var i förhållande med den där med fula tatueringar och farlig blick, snarare elak blick, var där och då asförbannad på honom och accepterade därför sambons förfrågan. Bara för att jävlas med den dåvarande väldigt svartsjuka pojkvännen. Såklart. Trots att jag då tyckte att sambon var en Biebermupp. Där och då. Jag vet. Asmoget. Men idag får man väl säga att det var tur att jag var omogen och att sambon var asplakat. Stackars bara den andra Sanna som aldrig hörde av det där ragget.

Idag kan jag inte minnas när han höll i en dammsugare senast. Möjligtvis när han gått förbi mig med en. Och kanske råkar nudda den. K a n s k e . Men det är högst oklart. Jag städar ju oftast när han inte är hemma.

Det här med att uppvakta med små fina gester eller hämta ett glas vatten är ett minne blått. Numer ger han hellre bort sitt halvdruckna glas för att slippa resa sig upp och hämta nytt i köket. Sten, sax och påse på sin höjd om det är nåt som ligger på bådas ansvar men man inte orkar. Typ blöjbyten. Hämta saker till dottern. Eller så får man höra kort och gott "Nää, det pallar jag inte". Typ som för några kvällar sedan. När jag bad han lägga mig mobil på laddning i sovrummet. Visserligen i the lion's den. Där dottern sover. Dit ingen vill gå in och böka när hon sover. För den som väcker henne får stå sitt kasst. Typ. Och eftersom det var min jävla mobil som skulle laddas så var det ju inte tal på någon sten, sax och påse heller. 

Om man gör en tjej på smällen så behöver man tydligen inte anstränga sig lika mycket. Man har liksom snabbspolat sig fram 50 år in i förhållandet. Fått se samtliga av ens mindre charmiga sidor på 0.3 sekunder som annars kan ta nåt år eller tio. Jag menar sambon var ju med när en livs levande människa kom ut ur min kropp vid en tidpunkt i ett förhållande då man annars kanske, kanske började bli bekväm med att göra nummer två hemma hos varandra. Men det är nog knappt. Sådana där milstolpar var vi tvungna att gå igenom en kvart in i förhållandet. Typ. Om inte annat för att det var jäkligt bökigt och plågsamt att hålla sig när man bodde i ihop. Lägg även till en gravid kropp utan någon som helst kroppskontroll. Det är fan ett under att jag inte råkade kissa på mig framför honom under en period. Så efter graviditet, barnafödande, ammande och rinnande bröst hamnade ribban rätt lågt. Typ fisande i soffan lågt. Han. Inte jag. 

Stadiet av nyförälskelse och göra sig till. Uppvaktning. Blev snabbt då tid. Varför anstränga sig liksom. Han har ju redan mig garanterat. Och inte bara mig dessutom. Betala för en. Få två. Konsekvensen av att "göra sig till".

Sen har man ju tydligen ingått ett bindande avtal. Där ångertiden löpte ut där någonstans i vecka 12. Typ. Eller, "du är fast med mig nu" som han så romantiskt brukar säga. Innan han lägger armen om mig och ger mig en snusig puss. Innan han snabbt sätter sig vid datorn. Eller slår på fotbollen.  Som om jag inte skulle märka nåt liksom. Sittandes med mjukisbyxorna under röven och med disken lämnandes på bordet. "Jag tar det sen". Sen som aldrig kommer.

Men en sak vet jag säkert. Även om sambon var galet kär i mig i början. Även om han gjorde sig till och låtsades vara Mr. perfect, "jag städar och lagar mat och har alltid super skinande rent hemma och serverar frukost på sängen varje helg", så vet jag att han älskar mig mer idag än då. Och att han är lyckligare idag än då i det nyförälskade stadiet. Inte bara för att han vågar fjärta obehindrat framför mig utan för att han har en plats på jorden där man kan sänka axlarna, pusta ut och bara vara sig själv. 

Och oavsett om han blundar för damm i hörnen. Kliver över leksaker. Inte orkar hämta ett nytt glas till mig så vet jag att när det väl gäller så finns han där. Springande, släpandes, bärandes, tre trappor upp och tre trappor ned. Tömmandes mitt barndomshem. Och är styrkan som jag kanske inte har. Och det tar jag alla dagar i veckan. Trots att jag får hans avdankade glas. Och får ladda mobilen själv. Om dottern sover i samma rum. 

(null)


Igår serverades det chiligryta hemma hos oss. En sån förbaskad god rätt som man äter alldeles för sällan. Hettan på den här rätten kan såklart justeras genom att krydda på ordentligt. Det hade jag gjort om det inte vore för att dottern också skulle äta. Nog för att hon klarar lite hetta. Men inte en sån hetta som jag gärna har i min chili. 

Så nästa gång ni funderar på att laga chili con carne. Pensionera den idén och hetta till det lite med en chiligryta istället. Det är så mycket hetare än tråkig Svensson chili con  carne. Bokstavligt talat. 

(null)


Chiligryta
4 personer 

Grytan:

350 gram köttfärs. Högrev ska vara pricken över i:et. Men blandfärs går lika bra

3 st sivri biber

1 stor gul lök

2 vitlöksklyftor

1 msk tomatpuré 

1 burk med krossade tomater

1 tärning med köttbuljong eller 2 msk oxfond

1 msk kakao. Japp du läste rätt. Kakao.

1 msk flytande honung ( kan uteslutas)

2 dl coca Cola 

En skvätt piri-piri

Paprika pulver
Chilipeppar
Spiskummin 
Basilika (torkad)
Svartpeppar
Salt

1 burk med vita bönor i tomatsås

Serveras med
Nachos
Creme fraiche 

Eller nybakat bröd 

Eller ris

(null)


Skala och hacka löken
Finhacka vitlöken
Hacka sivri biber

Stek i en stekpanna eller i en gryta med samtliga kryddor förutom svartpeppar och salt. Stek i ett par minuter. Ta hellre lite kryddor i taget så du enkelt kan öka hettan vid behov.

Häll sedan i köttfärsen och salta och peppra. Stek till färsen är genomstekt.

Håll sedan i tomatpuré, krossade tomater och buljongen. Tillsätt 1 dl vatten. Blanda.

Häll i kakaon. Rör om.

 Tillsätt sedan honung, piri-piri och coca Cola. 

Låt puttra i några minuter. 

Smaka av. Krydda mer vid behov. 

Sätt på ett lock och låt puttra på låg värme i ca 30-40 minuter.

Efter 40 minuter så häller du i bönorna. Blanda ordentligt. Smaka av. Krydda mer vid behov.
Låt puttra i ett par minuter.

Servera med valda tillbehöret och njut! Dottern fick med ris och sambon serverades med nachos. Mjukt ljust bröd är även en favorit. Blir galet hungrig jag bara tänker på det! 

(null)

(null)







Chiligryta

Allmänt 2 kommentarer
(null)


Nu ska ni få höra! När jag och sambon började träffas så var han galet kär i mig. Så pass att han liksom lagade mat hela tiden. Städade. Bäddade sängen. Höll upp dörrar. Hjälpte mig på med kappan. Drog ut stolar. Och nej. Inte som någon jävla assistent. Eller som om jag var oförmögen att klä på mig själv. Utan, som en gentleman. Han uppvaktade mig. På riktigt. Om jag ens yttrade om att jag skulle hämta ett glas vatten så hann jag inte ens resa mig upp innan han hoppat upp och var i köket. 
Det finns ett uttryck för typ det. På engelska. Men då jag är osäker om min käre far smygläser här ibland så låter jag det uttrycket förbli osagt. Eller skrivet. Nej. Inte toffel. Det är ett svenskt uttryck. 

Han smörade. Charmade. Gjorde sig till liksom. Visade alla hans fina sidor och förhöjde dem till max. Jag kunde komma hem och lägenheten var skinande ren. Och han stod i köket och fixade med fredagstacosen. Det kändes som om det var för bra för att vara sant. Och ja. Det var det också. 

Och ja. Det gick rätt snabbt tills han hade en extra nyckel hem till mig. Och ja det gick rätt snabbt innan han flyttade in. Men till mitt försvar så blev jag på smällen rätt snabbt. Och nu när jag skriver det så kanske inte det lät så värst bra det heller. Men det är inte poängen med den här historien. Poängen är att han liksom gjorde massa fina småsaker för mig väldigt ofta. Och! Till ett till försvar! När vi började träffas så var det 7 år efter vi träffats för första gången. Vi hade faktiskt jobbat med varandra i typ 2 sekunder. Och förvisso var det 99% från varsina länder. Och jag tyckte han var en Justin Bieber tönt då. Men det är en helt annan historia. Som jag kanske kan berätta en annan gång om inte sambon blir tvärsur. För det innefattar en plattång. Hans. Inte min. En rökruta. Och en massa fnittrande brudar kring honom. Och jag. Som himlade lite med ögonen. Och tyckte att pojkar som inte var män med farlig blick och tatueringar var ointressanta. Och gick sedan in och spelade pingis med de andra killarna. Som den vuxna "kvinna" jag var. 

Så vi kände varandra typ lite när vi börjades ses på riktigt 7 år senare. Eller. Vi hade i alla fall haft varandra på Facebook under den tiden. Och det är också en skitrolig historia i sig. Han trodde nämligen jag var en annan tjej. Och skickade en vänförfrågan. Då han inte är i något större behov av glajjor så kan det enbart betyda att han vid den tidpunkten som han hängde med den andra Sanna antingen var en aningen ganska mycket packad. Eller så var han packad då han klickade på den där skicka vänförfrågan. 
Jag som på den tiden var i förhållande med den där med fula tatueringar och farlig blick, snarare elak blick, var där och då asförbannad på honom och accepterade därför sambons förfrågan. Bara för att jävlas med den dåvarande väldigt svartsjuka pojkvännen. Såklart. Trots att jag då tyckte att sambon var en Biebermupp. Där och då. Jag vet. Asmoget. Men idag får man väl säga att det var tur att jag var omogen och att sambon var asplakat. Stackars bara den andra Sanna som aldrig hörde av det där ragget.

Idag kan jag inte minnas när han höll i en dammsugare senast. Möjligtvis när han gått förbi mig med en. Och kanske råkar nudda den. K a n s k e . Men det är högst oklart. Jag städar ju oftast när han inte är hemma.

Det här med att uppvakta med små fina gester eller hämta ett glas vatten är ett minne blått. Numer ger han hellre bort sitt halvdruckna glas för att slippa resa sig upp och hämta nytt i köket. Sten, sax och påse på sin höjd om det är nåt som ligger på bådas ansvar men man inte orkar. Typ blöjbyten. Hämta saker till dottern. Eller så får man höra kort och gott "Nää, det pallar jag inte". Typ som för några kvällar sedan. När jag bad han lägga mig mobil på laddning i sovrummet. Visserligen i the lion's den. Där dottern sover. Dit ingen vill gå in och böka när hon sover. För den som väcker henne får stå sitt kasst. Typ. Och eftersom det var min jävla mobil som skulle laddas så var det ju inte tal på någon sten, sax och påse heller. 

Om man gör en tjej på smällen så behöver man tydligen inte anstränga sig lika mycket. Man har liksom snabbspolat sig fram 50 år in i förhållandet. Fått se samtliga av ens mindre charmiga sidor på 0.3 sekunder som annars kan ta nåt år eller tio. Jag menar sambon var ju med när en livs levande människa kom ut ur min kropp vid en tidpunkt i ett förhållande då man annars kanske, kanske började bli bekväm med att göra nummer två hemma hos varandra. Men det är nog knappt. Sådana där milstolpar var vi tvungna att gå igenom en kvart in i förhållandet. Typ. Om inte annat för att det var jäkligt bökigt och plågsamt att hålla sig när man bodde i ihop. Lägg även till en gravid kropp utan någon som helst kroppskontroll. Det är fan ett under att jag inte råkade kissa på mig framför honom under en period. Så efter graviditet, barnafödande, ammande och rinnande bröst hamnade ribban rätt lågt. Typ fisande i soffan lågt. Han. Inte jag. 

Stadiet av nyförälskelse och göra sig till. Uppvaktning. Blev snabbt då tid. Varför anstränga sig liksom. Han har ju redan mig garanterat. Och inte bara mig dessutom. Betala för en. Få två. Konsekvensen av att "göra sig till".

Sen har man ju tydligen ingått ett bindande avtal. Där ångertiden löpte ut där någonstans i vecka 12. Typ. Eller, "du är fast med mig nu" som han så romantiskt brukar säga. Innan han lägger armen om mig och ger mig en snusig puss. Innan han snabbt sätter sig vid datorn. Eller slår på fotbollen.  Som om jag inte skulle märka nåt liksom. Sittandes med mjukisbyxorna under röven och med disken lämnandes på bordet. "Jag tar det sen". Sen som aldrig kommer.

Men en sak vet jag säkert. Även om sambon var galet kär i mig i början. Även om han gjorde sig till och låtsades vara Mr. perfect, "jag städar och lagar mat och har alltid super skinande rent hemma och serverar frukost på sängen varje helg", så vet jag att han älskar mig mer idag än då. Och att han är lyckligare idag än då i det nyförälskade stadiet. Inte bara för att han vågar fjärta obehindrat framför mig utan för att han har en plats på jorden där man kan sänka axlarna, pusta ut och bara vara sig själv. 

Och oavsett om han blundar för damm i hörnen. Kliver över leksaker. Inte orkar hämta ett nytt glas till mig så vet jag att när det väl gäller så finns han där. Springande, släpandes, bärandes, tre trappor upp och tre trappor ned. Tömmandes mitt barndomshem. Och är styrkan som jag kanske inte har. Och det tar jag alla dagar i veckan. Trots att jag får hans avdankade glas. Och får ladda mobilen själv. Om dottern sover i samma rum. 

(null)


Igår serverades det chiligryta hemma hos oss. En sån förbaskad god rätt som man äter alldeles för sällan. Hettan på den här rätten kan såklart justeras genom att krydda på ordentligt. Det hade jag gjort om det inte vore för att dottern också skulle äta. Nog för att hon klarar lite hetta. Men inte en sån hetta som jag gärna har i min chili. 

Så nästa gång ni funderar på att laga chili con carne. Pensionera den idén och hetta till det lite med en chiligryta istället. Det är så mycket hetare än tråkig Svensson chili con  carne. Bokstavligt talat. 

(null)


Chiligryta
4 personer 

Grytan:

350 gram köttfärs. Högrev ska vara pricken över i:et. Men blandfärs går lika bra

3 st sivri biber

1 stor gul lök

2 vitlöksklyftor

1 msk tomatpuré 

1 burk med krossade tomater

1 tärning med köttbuljong eller 2 msk oxfond

1 msk kakao. Japp du läste rätt. Kakao.

1 msk flytande honung ( kan uteslutas)

2 dl coca Cola 

En skvätt piri-piri

Paprika pulver
Chilipeppar
Spiskummin 
Basilika (torkad)
Svartpeppar
Salt

1 burk med vita bönor i tomatsås

Serveras med
Nachos
Creme fraiche 

Eller nybakat bröd 

Eller ris

(null)


Skala och hacka löken
Finhacka vitlöken
Hacka sivri biber

Stek i en stekpanna eller i en gryta med samtliga kryddor förutom svartpeppar och salt. Stek i ett par minuter. Ta hellre lite kryddor i taget så du enkelt kan öka hettan vid behov.

Häll sedan i köttfärsen och salta och peppra. Stek till färsen är genomstekt.

Håll sedan i tomatpuré, krossade tomater och buljongen. Tillsätt 1 dl vatten. Blanda.

Häll i kakaon. Rör om.

 Tillsätt sedan honung, piri-piri och coca Cola. 

Låt puttra i några minuter. 

Smaka av. Krydda mer vid behov. 

Sätt på ett lock och låt puttra på låg värme i ca 30-40 minuter.

Efter 40 minuter så häller du i bönorna. Blanda ordentligt. Smaka av. Krydda mer vid behov.
Låt puttra i ett par minuter.

Servera med valda tillbehöret och njut! Dottern fick med ris och sambon serverades med nachos. Mjukt ljust bröd är även en favorit. Blir galet hungrig jag bara tänker på det! 

(null)

(null)