Veggi wednesday!

(null)

För 12 år sedan så bodde jag i Turkiet. Jag hade precis tagit studenten, blivit kär. Sopade planerna om att plugga i USA och flyttade dit istället. Låter rimligt? Nej? Det tyckte nog ingen i min omgivning. Bara jag. Men vad vet egentligen en 19 åring om nåt? Absolut ingenting. 

Min dåvarande pojkvän hade storslagna planer om vad vi kunde åstadkomma i staden som vi bodde i och hade en tydlig vision om hur han ville att vårt liv skulle se ut. Bland annat bilden av den perfekta hemmafrun. Ni vet hon som bakar, tvättar, städar och lagar mat. Ungefär hur mitt liv ser ut nu. Stackars sate. Han kom bara 10 år för tidigt. 

För där och då så var jag en katastrof. Jag minns än idag hur han stod med gapande min och skalade ett svart ägg. Hans mål hade tydligen varit en hemmasittande flickvän som hade maten redo på bordet när han kom hem. Han hade inte vunnit på jack potten om man säger så. På något sätt. Och definitivt inte jag heller. Främst inte jag. Men som alltid när man är ung, dum, naiv och komplett korkad så måste man ju göra om samma misstag sisådär 15-20 gånger innan man lär sig. Det tog mig 3 år. Sen flyttade jag hem. Det bästa beslut jag någonsin gjort.

Men ibland kan jag faktiskt sakna Turkiet. Jag saknar maten. Inte min mat. Den var vedervärdig. Utan matkulturen där. Den är helt fantastisk. Jag kan sakna att gå på tisdags marknaderna, sali pazar och  handla frukt och grönsaker som smakar så fantastiskt. Vi åt alltid närodlat och närproducerat. Färskt och fräscht. Och när jag tänker efter så åt vi ofta vegetariskt. Nu var det inte jag som lagade mat hemma. Men jag stod ofta med i köket och tittade på när han lagade mat. Och det är jag väldigt tacksam för idag. Och för att jag har bra minne. Så att jag minns hur han lagade alla mina favoriträtter. 

Här nedan kommer ett recept på den godaste soppan jag någonsin har ätit. Mercimek corbasi, eller linssoppa som det heter på svenska.  Den är så fantastiskt god att sambon åt tills han fick matkoma och glömde helt bort att han inte fick något kött på tallriken idag. Och det mina damer och herrar är ett riktigt gott tecken! 

Detta behöver du för 4 personer:

5 små potatisar
1 stor gul lök
1-2 msk Tomatpuré 
3dl linser 
Olja, naturell att steka i
Olivolja 
1 liter vatten
Salt, efter smak och tycke
Vitpeppar, efter smak och tycke
Paprikapulver, 1 tesked
1 tesked spiskummin 
Chili flakes eller pulbiber om man har den turkiska kryddan hemma.
Citron

Hacka löken och stek i rikligt med olja i en stor kastrull i några minuter. 

Skala och hacka under tiden potatisen i mindre bitar.

Häll i potatisen i kastrullen och rör om. Låt det steka lite tillsammans innan du häller i 1-2 matskedar tomatpuré . Rör om hela tiden då det snabbt kan brännas vid i botten. 

Koka upp 1 liter vatten vid sidan om. 

Skölj linserna i en sil och häll sidan i kastrullen med potatis och lök. Rör om.

Höll över det kokande vattnet i den stora kastrullen och rör om. Låt det koka upp, sänk sedan värmen till låg temperatur och låt det småputtra under lock i ca 30 minuter. Eller tills linserna och potatisen är mjuk. 

När det gått 30 minuter så tar du av kastrullen åt sidan och mixa soppan slät med en stavmixer. När soppan är helt slät så sätter du tillbaka soppan på spisen och fyller på med vatten till önskad konsistens. Jag fick hälla på ca 5 dl tills jag var nöjd. 

Salta och peppra samt häll i lite spiskummin och paprika pulver. Låt det puttra några minuter. 

Servera i en djup skål och droppa lite olivolja över soppan samt toppa med lite chiliflakes eller pulbiber. Servera även med en klyfta citron. För precis som med stekt ris så tar smaken en helt ny nivå om man droppar ned lite citronsaft i soppan. 

Till soppan så bakade jag även frenchy brödet vars recept som du kan hitta några inlägg ned. 

(null)


Turkisk linssoppa - Mercimek corbasi

Allmänt En kommentar
Veggi wednesday!

(null)

För 12 år sedan så bodde jag i Turkiet. Jag hade precis tagit studenten, blivit kär. Sopade planerna om att plugga i USA och flyttade dit istället. Låter rimligt? Nej? Det tyckte nog ingen i min omgivning. Bara jag. Men vad vet egentligen en 19 åring om nåt? Absolut ingenting. 

Min dåvarande pojkvän hade storslagna planer om vad vi kunde åstadkomma i staden som vi bodde i och hade en tydlig vision om hur han ville att vårt liv skulle se ut. Bland annat bilden av den perfekta hemmafrun. Ni vet hon som bakar, tvättar, städar och lagar mat. Ungefär hur mitt liv ser ut nu. Stackars sate. Han kom bara 10 år för tidigt. 

För där och då så var jag en katastrof. Jag minns än idag hur han stod med gapande min och skalade ett svart ägg. Hans mål hade tydligen varit en hemmasittande flickvän som hade maten redo på bordet när han kom hem. Han hade inte vunnit på jack potten om man säger så. På något sätt. Och definitivt inte jag heller. Främst inte jag. Men som alltid när man är ung, dum, naiv och komplett korkad så måste man ju göra om samma misstag sisådär 15-20 gånger innan man lär sig. Det tog mig 3 år. Sen flyttade jag hem. Det bästa beslut jag någonsin gjort.

Men ibland kan jag faktiskt sakna Turkiet. Jag saknar maten. Inte min mat. Den var vedervärdig. Utan matkulturen där. Den är helt fantastisk. Jag kan sakna att gå på tisdags marknaderna, sali pazar och  handla frukt och grönsaker som smakar så fantastiskt. Vi åt alltid närodlat och närproducerat. Färskt och fräscht. Och när jag tänker efter så åt vi ofta vegetariskt. Nu var det inte jag som lagade mat hemma. Men jag stod ofta med i köket och tittade på när han lagade mat. Och det är jag väldigt tacksam för idag. Och för att jag har bra minne. Så att jag minns hur han lagade alla mina favoriträtter. 

Här nedan kommer ett recept på den godaste soppan jag någonsin har ätit. Mercimek corbasi, eller linssoppa som det heter på svenska.  Den är så fantastiskt god att sambon åt tills han fick matkoma och glömde helt bort att han inte fick något kött på tallriken idag. Och det mina damer och herrar är ett riktigt gott tecken! 

Detta behöver du för 4 personer:

5 små potatisar
1 stor gul lök
1-2 msk Tomatpuré 
3dl linser 
Olja, naturell att steka i
Olivolja 
1 liter vatten
Salt, efter smak och tycke
Vitpeppar, efter smak och tycke
Paprikapulver, 1 tesked
1 tesked spiskummin 
Chili flakes eller pulbiber om man har den turkiska kryddan hemma.
Citron

Hacka löken och stek i rikligt med olja i en stor kastrull i några minuter. 

Skala och hacka under tiden potatisen i mindre bitar.

Häll i potatisen i kastrullen och rör om. Låt det steka lite tillsammans innan du häller i 1-2 matskedar tomatpuré . Rör om hela tiden då det snabbt kan brännas vid i botten. 

Koka upp 1 liter vatten vid sidan om. 

Skölj linserna i en sil och häll sidan i kastrullen med potatis och lök. Rör om.

Höll över det kokande vattnet i den stora kastrullen och rör om. Låt det koka upp, sänk sedan värmen till låg temperatur och låt det småputtra under lock i ca 30 minuter. Eller tills linserna och potatisen är mjuk. 

När det gått 30 minuter så tar du av kastrullen åt sidan och mixa soppan slät med en stavmixer. När soppan är helt slät så sätter du tillbaka soppan på spisen och fyller på med vatten till önskad konsistens. Jag fick hälla på ca 5 dl tills jag var nöjd. 

Salta och peppra samt häll i lite spiskummin och paprika pulver. Låt det puttra några minuter. 

Servera i en djup skål och droppa lite olivolja över soppan samt toppa med lite chiliflakes eller pulbiber. Servera även med en klyfta citron. För precis som med stekt ris så tar smaken en helt ny nivå om man droppar ned lite citronsaft i soppan. 

Till soppan så bakade jag även frenchy brödet vars recept som du kan hitta några inlägg ned. 

(null)



Idag är vi insnöade. Bokstavligt talat. Det gick verkligen inte att komma ut ur porten. Speciellt inte med min ruttna vagn.

Dagen är inställd in Stockholm. Det är sant. Inte för att vi inte kan lämna hemmet. Utan för att det snöar. Det snöar värre än vid den där väggen i game of thrones. Sätt på  Nyheterna. Winter is not coming. Winter came. 

(null)


Jag skulle till tandläkaren idag. Jag kommer inte dit. Det var väldigt synd. Jag var tvungen att nypa mig själv i armen när jag ringde och avbokade  för att mitt flin inte skulle höras igenom telefonen. Jag borde verkligen dit. Men den ångesten jag känt de senaste tre dagarna har varit kvävande. Igår kunde jag inte somna för att jag våndades för att sätta mig i den där tandläkarstolen. Jag övervägde till och med att byta med dottern. Skänka dem henne. Låtsas som att jag trodde att det var hennes tid. Dem kan ju ta en titt  i hennes mun istället. Jag borstar tänderna. Jag är noga. Hon har krita i tänderna. Och bråkar vid varje tandborsting. Jag bråkar aldrig när jag ska borsta tänderna. Jag borstar ofta. Ingen behöver tvångshålla mig när en tandborste kommer nära min mun. (Nej. Min unge springer inte runt med krita i tänderna. Hela tiden. Inte alltid. Jag tar hand om min unges tänder. Så ingen behöver ringa socialen)

Att vara instängd hemma är typ som att vara sjuk. Fast man är pigg och mår bra. Märklig känsla det där. Men precis som när man är sjuk så skrotar man runt i pyjamas hela dagen och sicksackar mellan legot på golvet och blundar för kaoset i dotterns rum. Det blev typ som en mellandag. Fast jag sket i att städa. Men är det en mellandag så får man unna sig något gott. Och jag slapp undan tandis. (Tack väderguden.) Och det är alltid värt att fira! Så när jag märkte att dottern började bli lite väl rastlös så slog jag två flugor i en smäll och drog fram matberedaren för att baka lite sockerfria chokladbollar med henne. En stor favorit hos både henne och mig. 

(null)


Detta recept gav oss 8 relativt stora chokladbollar. Men det beror på att dotterns koncentrationsförmåga är lika med noll. Eller som en 1 och ett  halvåring med myror i brallorna. Vilket för  min del innebar att jag var tvungen att rappa på det hela så att säga. Man kan garanterat få till 16 mindre bollar om man har tålamodet. Och tiden.

(null)


Detta behöver du:

8 dadlar
2.5 dl havregryn
Ca 1 dl smör (jag brukar ta Bregott för det är det vi oftast har hemma. Och då är det även lättare att mäta upp i i ett dl mått.)
1.5-2 msk kakao
1 tsk vaniljpulver
1 nypa havssalt eller vanligt
2 msk kaffe
Kokosflingor till rullning

Släng ned allt i matberedaren och kör tills det blir en tjock massa.
Skrapa ned allt från sidorna och ställ i kylskåpet i ca 20 minuter. Röran blir lättare att arbeta med då.

Rulla till bollar och täck dem i kokosflingor.

Klart!

(null)


Chokladbollarna håller sig ett par dagar i kylskåpet men jag tycker inte de blir så värst goda efter det.


Sockerfria chokladbollar

Snacks 4 kommentarer

Idag är vi insnöade. Bokstavligt talat. Det gick verkligen inte att komma ut ur porten. Speciellt inte med min ruttna vagn.

Dagen är inställd in Stockholm. Det är sant. Inte för att vi inte kan lämna hemmet. Utan för att det snöar. Det snöar värre än vid den där väggen i game of thrones. Sätt på  Nyheterna. Winter is not coming. Winter came. 

(null)


Jag skulle till tandläkaren idag. Jag kommer inte dit. Det var väldigt synd. Jag var tvungen att nypa mig själv i armen när jag ringde och avbokade  för att mitt flin inte skulle höras igenom telefonen. Jag borde verkligen dit. Men den ångesten jag känt de senaste tre dagarna har varit kvävande. Igår kunde jag inte somna för att jag våndades för att sätta mig i den där tandläkarstolen. Jag övervägde till och med att byta med dottern. Skänka dem henne. Låtsas som att jag trodde att det var hennes tid. Dem kan ju ta en titt  i hennes mun istället. Jag borstar tänderna. Jag är noga. Hon har krita i tänderna. Och bråkar vid varje tandborsting. Jag bråkar aldrig när jag ska borsta tänderna. Jag borstar ofta. Ingen behöver tvångshålla mig när en tandborste kommer nära min mun. (Nej. Min unge springer inte runt med krita i tänderna. Hela tiden. Inte alltid. Jag tar hand om min unges tänder. Så ingen behöver ringa socialen)

Att vara instängd hemma är typ som att vara sjuk. Fast man är pigg och mår bra. Märklig känsla det där. Men precis som när man är sjuk så skrotar man runt i pyjamas hela dagen och sicksackar mellan legot på golvet och blundar för kaoset i dotterns rum. Det blev typ som en mellandag. Fast jag sket i att städa. Men är det en mellandag så får man unna sig något gott. Och jag slapp undan tandis. (Tack väderguden.) Och det är alltid värt att fira! Så när jag märkte att dottern började bli lite väl rastlös så slog jag två flugor i en smäll och drog fram matberedaren för att baka lite sockerfria chokladbollar med henne. En stor favorit hos både henne och mig. 

(null)


Detta recept gav oss 8 relativt stora chokladbollar. Men det beror på att dotterns koncentrationsförmåga är lika med noll. Eller som en 1 och ett  halvåring med myror i brallorna. Vilket för  min del innebar att jag var tvungen att rappa på det hela så att säga. Man kan garanterat få till 16 mindre bollar om man har tålamodet. Och tiden.

(null)


Detta behöver du:

8 dadlar
2.5 dl havregryn
Ca 1 dl smör (jag brukar ta Bregott för det är det vi oftast har hemma. Och då är det även lättare att mäta upp i i ett dl mått.)
1.5-2 msk kakao
1 tsk vaniljpulver
1 nypa havssalt eller vanligt
2 msk kaffe
Kokosflingor till rullning

Släng ned allt i matberedaren och kör tills det blir en tjock massa.
Skrapa ned allt från sidorna och ställ i kylskåpet i ca 20 minuter. Röran blir lättare att arbeta med då.

Rulla till bollar och täck dem i kokosflingor.

Klart!

(null)


Chokladbollarna håller sig ett par dagar i kylskåpet men jag tycker inte de blir så värst goda efter det.


Först tänkte jag att jag inte skulle nämna nåt i bloggen om fredagen som varit. Att man måste uppehålla någon viss form av fasad. Alltså inte om det perfekta huset, barnet, livet -fasaden. Utan bak och mat- fasaden. Det är ju ändå en bak- och matblogg. En viss form av standard borde man ju ändå kunna erbjuda de 39 besökare som jag hade igår. Men sen så slog det mig. Jag är inte mycket för fasader. Och om mitt liv ser ut så här så finns det nog andra som känner igen sig. Så varsågoda. Världens enklaste fredagssnacks,godis,efterrätt,livlina, energipåfyllnad. 

I fredags tog jag och dottern en sån där mellandag. En klämdag då vi ställde in dagens planer till fördel för att städa och tvätta så att vi skulle få det fint till helgen. 

En mellandag har dock sina fördelar för det brukar avsluta dagen med en kaka eller något festligare av nåt slag. Lite som en morot och belöning. 

Så efter dagens tvätt och städ och massa lek och lite städ i dotterns rum där hon hällde ut legot på mamman och mamman pedagogiskt satte fram handen och sa stopp (som en bvc tant så vänligt sagt att man skulle göra) var på dottern tog handen och pussade på den för att sedan skratta, så valde mamman att blunda för legot och istället bege sig ut i snöstormen för att handla. 
Jo, det snöade rätt kraftigt även då. Ett under att vagnen rullade till affären.

Med overallen i handen, mössan och tossorna i den andra (Ja, det heter faktiskt så. Jag vet.) så begår hon det misstag som är lika stort som att ha en kaffekopp i samma höjd som dottern. - Att placera vad som helst i samma nivå som dottern. Det är då det händer. Den kärleksfulla dottern snor mammans tuschpenna som använts för att skriva inköpslistan.  Mamman som är en väldigt visuell sådan kan genast se de mörkblå tuschstrecken på väggarna framför sig och rusar därför fort som in i helvete efter dottern som har gått och blivit kvick som satan. Och smidig. Det är inte mamman. Alls. Så när dottern störtdyker ned under köksbordet tar mamman sats och gör detsamma. Men mamman snubblar på det där jävla legot som ignorerats bara minuter innan. Hon är heller inte lika smidig som en 18 månaders. Och störtdyker ned med pannan i bordskanten och skaffar sig en egen fontanell. Japp. Det blev helt seriöst en inåtbuktning i pannan. 

Helt plötsligt står man där i en helt ny situation där man själv vill gråta som en liten snorunge och skrika ut sin smärta och frustration. Men framför sig har man sin 18 månaders och då är det bara att bita ihop och inte skrämma skiten ur det lilla livet. 

2 timmar senare är vi sams och är på väg till affären. Det snöar. Massor. Dottern älskar snö och drar ned den ganska så, rätt så värdelösa suffletten så snön faller ned i ansiktet, på den utsträckta tungan och i vagnen. Hon skrattar och är skitglad. Och jag blir glad. För är det inte sånt man vill som mamma. Att sin unge ska vara glad alltså? Så där går jag. Jag, bulan och dottern i godan ro och börja njuta av att helgen var där. Vad händer då? Det slutar snöa. Vad händer då? Dottern blir skitförbannad. På mig. På riktigt. Som om det var mitt fel att det slutade snöa. Som om jag vore någon jävla vädergud. I wish! 

Man behöver ju inte vara någon förälder nu för att räkna ut att fredagshandlingen var allt annat än en trevlig upplevelse. Och att vi kom därifrån med ungefär allt som inte stod på listan. För den låg hemma. Troligen i sällskap av tuschpenna. Under bordet. Promenaden hem var trevligare. Det snöade. Igen. Men sen skulle vi ju in. Och väderguden mama mater var ju världens sämsta som stängde av snökranen igen.

Här skulle det i sin ordning ha kommit ett recept på den där efterrätten som jag skulle ha lagat. Det blev inget med det den fredagkvällen. Istället blev det detta. Världens lättaste efterrätt, varsågoda! 

(null)


Bara för att förtydliga för de som läste om gårdagens händelse. Det blev en nutella med sked dag igår med. För det var jag värd.

Nutella med sked

Snacks 2 kommentarer
Först tänkte jag att jag inte skulle nämna nåt i bloggen om fredagen som varit. Att man måste uppehålla någon viss form av fasad. Alltså inte om det perfekta huset, barnet, livet -fasaden. Utan bak och mat- fasaden. Det är ju ändå en bak- och matblogg. En viss form av standard borde man ju ändå kunna erbjuda de 39 besökare som jag hade igår. Men sen så slog det mig. Jag är inte mycket för fasader. Och om mitt liv ser ut så här så finns det nog andra som känner igen sig. Så varsågoda. Världens enklaste fredagssnacks,godis,efterrätt,livlina, energipåfyllnad. 

I fredags tog jag och dottern en sån där mellandag. En klämdag då vi ställde in dagens planer till fördel för att städa och tvätta så att vi skulle få det fint till helgen. 

En mellandag har dock sina fördelar för det brukar avsluta dagen med en kaka eller något festligare av nåt slag. Lite som en morot och belöning. 

Så efter dagens tvätt och städ och massa lek och lite städ i dotterns rum där hon hällde ut legot på mamman och mamman pedagogiskt satte fram handen och sa stopp (som en bvc tant så vänligt sagt att man skulle göra) var på dottern tog handen och pussade på den för att sedan skratta, så valde mamman att blunda för legot och istället bege sig ut i snöstormen för att handla. 
Jo, det snöade rätt kraftigt även då. Ett under att vagnen rullade till affären.

Med overallen i handen, mössan och tossorna i den andra (Ja, det heter faktiskt så. Jag vet.) så begår hon det misstag som är lika stort som att ha en kaffekopp i samma höjd som dottern. - Att placera vad som helst i samma nivå som dottern. Det är då det händer. Den kärleksfulla dottern snor mammans tuschpenna som använts för att skriva inköpslistan.  Mamman som är en väldigt visuell sådan kan genast se de mörkblå tuschstrecken på väggarna framför sig och rusar därför fort som in i helvete efter dottern som har gått och blivit kvick som satan. Och smidig. Det är inte mamman. Alls. Så när dottern störtdyker ned under köksbordet tar mamman sats och gör detsamma. Men mamman snubblar på det där jävla legot som ignorerats bara minuter innan. Hon är heller inte lika smidig som en 18 månaders. Och störtdyker ned med pannan i bordskanten och skaffar sig en egen fontanell. Japp. Det blev helt seriöst en inåtbuktning i pannan. 

Helt plötsligt står man där i en helt ny situation där man själv vill gråta som en liten snorunge och skrika ut sin smärta och frustration. Men framför sig har man sin 18 månaders och då är det bara att bita ihop och inte skrämma skiten ur det lilla livet. 

2 timmar senare är vi sams och är på väg till affären. Det snöar. Massor. Dottern älskar snö och drar ned den ganska så, rätt så värdelösa suffletten så snön faller ned i ansiktet, på den utsträckta tungan och i vagnen. Hon skrattar och är skitglad. Och jag blir glad. För är det inte sånt man vill som mamma. Att sin unge ska vara glad alltså? Så där går jag. Jag, bulan och dottern i godan ro och börja njuta av att helgen var där. Vad händer då? Det slutar snöa. Vad händer då? Dottern blir skitförbannad. På mig. På riktigt. Som om det var mitt fel att det slutade snöa. Som om jag vore någon jävla vädergud. I wish! 

Man behöver ju inte vara någon förälder nu för att räkna ut att fredagshandlingen var allt annat än en trevlig upplevelse. Och att vi kom därifrån med ungefär allt som inte stod på listan. För den låg hemma. Troligen i sällskap av tuschpenna. Under bordet. Promenaden hem var trevligare. Det snöade. Igen. Men sen skulle vi ju in. Och väderguden mama mater var ju världens sämsta som stängde av snökranen igen.

Här skulle det i sin ordning ha kommit ett recept på den där efterrätten som jag skulle ha lagat. Det blev inget med det den fredagkvällen. Istället blev det detta. Världens lättaste efterrätt, varsågoda! 

(null)


Bara för att förtydliga för de som läste om gårdagens händelse. Det blev en nutella med sked dag igår med. För det var jag värd.