Hej! Long time no see. Om ni kikar in här för att få ett smarrigt recept så måste jag tyvärr göra er besvikna. Inte för att jag planerar att ge er ett äckligt recept. Utan för att jag inte har något. Alls. Idag. Det finns ju massa här på bloggen som ni kan scrolla igenom. Men här och nu? Nada.

Jag la upp den här bilden på instagram nyss:

(null)


Verkligheten såg ut så här:

(null)

Och så här:

(null)

Jag förskönade med andra ord skiten ur instagram.  Inte ens filter räckte för att göra dessa foton instagramvärdiga. Inte för ett mat- eller bakkonto i alla fall. För vem blir sugen, hungrig och inspirirerad av dessa foton liksom?
Och ja, ni kan ju gissa 3 gånger vems frukost som är vems.  Ledtråd, min spilldes 3 gånger innan jag nådde köksbordet och halsades till sista droppen innan min röv nådde stolen. 

Idag är det fredag. Äntligen fredag. Även om man nu borde ha sommarlovskänslor så har jag allt annat än lovkänslor. Sommarkänslor ja.  Lov. Vila. Semester? Not so much. Kan bero på att sambon varit på andra sidan landet och tjänsterest sig lite. Och jag haft marktjänst här hemma. Med en småsjuk dotter som klättrat på väggarna här i lägenheten. Det här med att bara ha lugna lekar för att inte anstränga sig för mycket fungerar inte alltför bra med min unge. Ni vet uttrycket "when life gives you lemons, make lemonade" ? Inte? Jo, såklart ni vet. Well. Ge min unge kritor. Och få konstverk. På väggen. Möbler. Leksaker. Dotterns docka baby, som hon förövrigt själv döpt, har lila hår as we speak. Eller ja, den plastiga lilla flinten har fått sig lite lila stripiga slingor. Det tyckte hon var en bra idé. Dottern alltså. Hennes katt heter för övrigt mjau mjau. Hennes andra docka heter just docka. Smart unge det där. Och bekvämt.  Det handlar om att göra det enkelt för sig. Så man aldrig glömmer bort vad som är vad liksom. 

På den första oförskönade fotot kan man även smått se in dotterns rum. Med andra ord få en liten målande inblick i mitt liv. Kaos. Och då har jag städat 2 gånger. Sen i morse alltså. 

Idag ska vi till landet. Som jag längtat. Alla 5 vardagar sen vi åkte därifrån. Landet är the shit! Dottern får springa runt barfota. Jag får springa barfota. Det finns en hängmatta som jag aldrig har tid att hänga i. Men den finns där. Och bara det känns lyxigt.  Hon får springa runt i trädgården. Vi kan spontanbada vid bryggan.  Läs; jag plågar mig i en kvart innan jag äntligen förmår mig att dyka ned i pölen till vår insjö. Sprattlar omkring där för att undvika dyig botten och för att snabbt vänja mig vid temperaturen som förvisso är runt 22 grader. Bara för att dottern sen står vid stegen och försöka vrida huvud nekande i den gigantiska flytvästen som har hennes lilla huvud i ett rakt och stadigt grepp. "Nej mamma". "Nej." Och där försöker jag hålla mig flytande i dypölen. Med sjögräs i håret. Och dy på ena tån som råkat nudda botten. Och tänker. Inte så glada tankar. Allt man gör för dig unge! Och jag lovar att sambon hade a l d r i g doppat ens vaderna  vid bryggan. Vilket det för övrigt är det enda han hade kunnat doppa. För så grunt är det. Så mycket har vattennivån sjunkit i år. Det är fan lite läskigt. Men jävligt bra. Om ryssen kommer alltså. Inga stora krigsfartyg som kan ta sig in till vår insjö. Inga mindre krigsbåtar heller för den delen. Möjligtvis en jolle om dem har det. Men det har dem väl inte?

Springa från insekter görs också. Morfars särbo Ninna, som dottern kallar henne, springer från getingar. Så dottern springer också. Från allt. Myggor, flugor. Getingar. Myror. Det  finns gott om insekter på landet liksom. Och inte så mycket för att hon är så rädd. Utan för att hon älskar Ninna. Och vill vara som henne. Så hon springer mest hela tiden. Allt är mylor. Eller horlor. Ja. Ni hörde rätt. Hon har lärt sig två nya ord. Myror och humlor. Varav det låter som hon springer runt och ropar "horor" efter varenda humla.  Vi har mycket humlor på landet.
 Det är nu man ska vara vuxen och pedagogisk. Prata tydligare. Säga H u m llllll aaaa. Jag vek mig dubbelt och asgarvade. Då. Som den omogna morsan jag är. Var.  Fast ska vi klanka på min omogenhet så är sambon inte mycket bättre han. Han välkomnades hem igår kväll med att jag drog ut nappen ur dotterns snoriga och dreggliga mun och frågade om hon berättat för pappa om humlan. Okej. Det kanske var lite omoget. Av mig. Men jag var tvungen att visa honom. Och vad han missat liksom. Hoolraa utbrast hon glatt. Och täppt. Varpå sambons ögon nästan ploppade ur skallen på honom och gapade i förvåning. I nästa sekund tryckte han upp mobilen i ansiktet på na och bad henne säga humla. Sisådär 43 gånger.  Och skickade sedan klippet till samtliga chattrutor i
Messenger. Typ. 

Vi har talpedagogik idag. Hummmllllaaaa. Vi ska artikulera alla bokstäver korrekt. Nog för att man garvade första gångerna. Men jag kommer inte skratta när hon utbrister det inne på ica. Eller i parken. Eller bland alla andra småbarnsmorsor i vårt område.  Eller på  förskolan i höst heller för den delen. Och ordet hora är inget som jag står för. Pus.. girl power! Jag är nog lite för Pk för det 🙄😌

Ha en fin helg allihopa! Nu ska den här schletna småbarnsmorsan ta sig till posten för att hämta hem mina 5 klänningar av ett värde av 4500kr och ha lite modevisning och parerande av kladdiga barnfingrar. Två bröllop denna sommar. Varav en jag toastar. Inte så att jag tänker ha 5 ombyten. Så divig är jag inte. Mest för att jag inte är rik. För alla klänningarna är supersnygga. Så det där paketet kommer hanteras varsamt. För 4 av 5 klänningar skall returneras. Innan fakturan kommer. Och innan sambon ser den.


(null)


Fredag la la la la la la laaa

Allmänt 2 kommentarer
Hej! Long time no see. Om ni kikar in här för att få ett smarrigt recept så måste jag tyvärr göra er besvikna. Inte för att jag planerar att ge er ett äckligt recept. Utan för att jag inte har något. Alls. Idag. Det finns ju massa här på bloggen som ni kan scrolla igenom. Men här och nu? Nada.

Jag la upp den här bilden på instagram nyss:

(null)


Verkligheten såg ut så här:

(null)

Och så här:

(null)

Jag förskönade med andra ord skiten ur instagram.  Inte ens filter räckte för att göra dessa foton instagramvärdiga. Inte för ett mat- eller bakkonto i alla fall. För vem blir sugen, hungrig och inspirirerad av dessa foton liksom?
Och ja, ni kan ju gissa 3 gånger vems frukost som är vems.  Ledtråd, min spilldes 3 gånger innan jag nådde köksbordet och halsades till sista droppen innan min röv nådde stolen. 

Idag är det fredag. Äntligen fredag. Även om man nu borde ha sommarlovskänslor så har jag allt annat än lovkänslor. Sommarkänslor ja.  Lov. Vila. Semester? Not so much. Kan bero på att sambon varit på andra sidan landet och tjänsterest sig lite. Och jag haft marktjänst här hemma. Med en småsjuk dotter som klättrat på väggarna här i lägenheten. Det här med att bara ha lugna lekar för att inte anstränga sig för mycket fungerar inte alltför bra med min unge. Ni vet uttrycket "when life gives you lemons, make lemonade" ? Inte? Jo, såklart ni vet. Well. Ge min unge kritor. Och få konstverk. På väggen. Möbler. Leksaker. Dotterns docka baby, som hon förövrigt själv döpt, har lila hår as we speak. Eller ja, den plastiga lilla flinten har fått sig lite lila stripiga slingor. Det tyckte hon var en bra idé. Dottern alltså. Hennes katt heter för övrigt mjau mjau. Hennes andra docka heter just docka. Smart unge det där. Och bekvämt.  Det handlar om att göra det enkelt för sig. Så man aldrig glömmer bort vad som är vad liksom. 

På den första oförskönade fotot kan man även smått se in dotterns rum. Med andra ord få en liten målande inblick i mitt liv. Kaos. Och då har jag städat 2 gånger. Sen i morse alltså. 

Idag ska vi till landet. Som jag längtat. Alla 5 vardagar sen vi åkte därifrån. Landet är the shit! Dottern får springa runt barfota. Jag får springa barfota. Det finns en hängmatta som jag aldrig har tid att hänga i. Men den finns där. Och bara det känns lyxigt.  Hon får springa runt i trädgården. Vi kan spontanbada vid bryggan.  Läs; jag plågar mig i en kvart innan jag äntligen förmår mig att dyka ned i pölen till vår insjö. Sprattlar omkring där för att undvika dyig botten och för att snabbt vänja mig vid temperaturen som förvisso är runt 22 grader. Bara för att dottern sen står vid stegen och försöka vrida huvud nekande i den gigantiska flytvästen som har hennes lilla huvud i ett rakt och stadigt grepp. "Nej mamma". "Nej." Och där försöker jag hålla mig flytande i dypölen. Med sjögräs i håret. Och dy på ena tån som råkat nudda botten. Och tänker. Inte så glada tankar. Allt man gör för dig unge! Och jag lovar att sambon hade a l d r i g doppat ens vaderna  vid bryggan. Vilket det för övrigt är det enda han hade kunnat doppa. För så grunt är det. Så mycket har vattennivån sjunkit i år. Det är fan lite läskigt. Men jävligt bra. Om ryssen kommer alltså. Inga stora krigsfartyg som kan ta sig in till vår insjö. Inga mindre krigsbåtar heller för den delen. Möjligtvis en jolle om dem har det. Men det har dem väl inte?

Springa från insekter görs också. Morfars särbo Ninna, som dottern kallar henne, springer från getingar. Så dottern springer också. Från allt. Myggor, flugor. Getingar. Myror. Det  finns gott om insekter på landet liksom. Och inte så mycket för att hon är så rädd. Utan för att hon älskar Ninna. Och vill vara som henne. Så hon springer mest hela tiden. Allt är mylor. Eller horlor. Ja. Ni hörde rätt. Hon har lärt sig två nya ord. Myror och humlor. Varav det låter som hon springer runt och ropar "horor" efter varenda humla.  Vi har mycket humlor på landet.
 Det är nu man ska vara vuxen och pedagogisk. Prata tydligare. Säga H u m llllll aaaa. Jag vek mig dubbelt och asgarvade. Då. Som den omogna morsan jag är. Var.  Fast ska vi klanka på min omogenhet så är sambon inte mycket bättre han. Han välkomnades hem igår kväll med att jag drog ut nappen ur dotterns snoriga och dreggliga mun och frågade om hon berättat för pappa om humlan. Okej. Det kanske var lite omoget. Av mig. Men jag var tvungen att visa honom. Och vad han missat liksom. Hoolraa utbrast hon glatt. Och täppt. Varpå sambons ögon nästan ploppade ur skallen på honom och gapade i förvåning. I nästa sekund tryckte han upp mobilen i ansiktet på na och bad henne säga humla. Sisådär 43 gånger.  Och skickade sedan klippet till samtliga chattrutor i
Messenger. Typ. 

Vi har talpedagogik idag. Hummmllllaaaa. Vi ska artikulera alla bokstäver korrekt. Nog för att man garvade första gångerna. Men jag kommer inte skratta när hon utbrister det inne på ica. Eller i parken. Eller bland alla andra småbarnsmorsor i vårt område.  Eller på  förskolan i höst heller för den delen. Och ordet hora är inget som jag står för. Pus.. girl power! Jag är nog lite för Pk för det 🙄😌

Ha en fin helg allihopa! Nu ska den här schletna småbarnsmorsan ta sig till posten för att hämta hem mina 5 klänningar av ett värde av 4500kr och ha lite modevisning och parerande av kladdiga barnfingrar. Två bröllop denna sommar. Varav en jag toastar. Inte så att jag tänker ha 5 ombyten. Så divig är jag inte. Mest för att jag inte är rik. För alla klänningarna är supersnygga. Så det där paketet kommer hanteras varsamt. För 4 av 5 klänningar skall returneras. Innan fakturan kommer. Och innan sambon ser den.


(null)


(null)


Bloggtorka? Skrivkramp? Sinande inspiration? 

Egentligen inte. Egentligen har jag en hel del att gagga om. Eller skriva om. Faktiskt. Det har hänt en väldans massa den senaste månaden som säkert skulle kunna klassas som underhållande för många. Mindre för mig. Där och då. Exempelvis som när dotterns leksaksbil åkte på en simtur. I toaletten. Och den liksom åkte ned där. Långt in. Och jag lika så. Med handen. Och armen. För att fiska upp den där jävla bilen. Inte så mycket för att jag så gärna ville rädda bilen utan för att jag ville rädda toaletten. Möjligheten att gå på den. Alltså använda den. Även om jag många gånger där och då övervägde huruvida en toalett var av nödvändighet eller inte. Pengar var mest den avgörande faktorn. Slippa ringa en rörmokare och en faktura på 3-4 papp. Och så var jag lite nödig om jag ska vara ärlig. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Bokstavligt talat. Och leka superwoman. Och gräva. Långt in där ingen kroppsdel någonsin ska behöva vara. But I did. Och jag räddade toaletten. Något svärandes. Vilket dottern tyckte va kul. Så hon spolade. I samma sekund som handen greppade den där jävla bilen. Då svor jag ännu högre. Hon skrattade högre. Jag svor högst. Nästan.

Jag skulle även kunna berätta om min panik när vi fick hem broschyren "om kriget kommer". Och mitt frenetiska googlande i desperata försök att få svar om domedagen är på intrång. Eller om det är ryssen. 
Jag var l i v r ä d d. Och ska jag vara ärlig så är jag nog fortfarande lite harig. Vilket min käre sambo finner smått underhållande att driva om. Medan jag skriver inköpslistor på konserver, svarta vattendunkar ( japp de måste vara svarta för att vattnet inte ska bli dåligt), stora ryggsäckar och planerar flyktplaner (ut till landet givetvis) samt kontrollerar den snabbaste vägen till närmsta skyddsrum så skriver sambon ned alla skämt jag inspirerar honom till. Han hoppas väl på massa material för sin debut som stand up artist. Men skrattar bäst som skrattar sist. När det väl händer så kommer den här familjen ha ravioli för år framöver. Och en stor ryggsäck. Och vatten. 

Något som jag inte har så mycket material om är recept. Och detta är ju en mat- och bakblogg. Inte för att jag bunkrar konserver utan för det mesta vi har ätit de senaste veckorna är korv med bröd. Kokt. Grillad. Stekt. Det är  nästan det enda vår käre unge behagar äta sen hon blev sjuk. Och kors i taket. Nu är hon sjuk igen. För hon befann sig på en dagisgård. Förlåt, en förskolegård. Mindre än en meter från andra intagna höll jag på att säga. Från andra förskolebarn menar jag givetvis. Och så snodde hon givetvis bästisens napp för den såg ju spännande ut. Och vips. 3 dagar senare på pricken så blev hon sjuk. Givetvis. Nu är det inte ens korv som gäller. Det är vatten. Lite piggelin. Och någon fruktklämmis för spädisar.

 I denna hetta så har jag haft noll inspiration till matlagning. Vi har grillat. Mest sambon. Där finns det väl nåt recept att gräva fram i och för sig. Sen har vi varit på landet. Där har vi också grillat. Eller min far har. Hans tjej? Kvinna? Särbo? Partner? Respektive? Vad kallar man det när dem är äldre och flickvän låter så pubis? Men ni vet nog vad jag menar. Hon har lagat tillbehören. Jag har haft den lyxen att inte behöva tänka på sånt utan har bara jagat dottern som sprungit barfota i det fria. 

Några recept finns det visserligen att klämma fram. Jag har kommit på några riktigt goda rätter. Det har jag. Inte om du frågar dottern dock. För hon ska fortfarande ha korv. Problemet är att det inte riktigt finns någon kontinuitet. Jag kan liksom inte lova att på daglig basis leverera så som jag gjort. Och jag kan inte bara skylla på att dottern är sjuk. Sommaren är här. Det finns så mycket som lockar. Det blir enklare middagar. Vi äter ute. Vi äter borta. Och jag suger på det här att vara mat- och bak-bloggare hör jag. Jag ska dock försöka att lägga ut lite grann. Även om det inte blir på daglig basis. 

Jag kan ju börja med ett recept på korvbröd. För att hedra all jäkla korv som vi ätit den senaste tiden. 

Och jag kan därtill lägga till ett tips om, ni precis som vi har en unge som älskar vanlig grillkorv, att möööörscha korven med en jäkla massa Baby Ray's. Chipotle är veckans storfavorit. Lite rostad lök om man kan gräva fram det. Och den där trista grillkorven kan faktiskt bli en kulinarisk upplevelse oavsett om den grillats eller stekts till en knapp igenkännbarhet.

(null)


(null)



Korvbröd med torrjäst
12 st

1/2 påse torrjäst
1 tsk salt
1 tsk socker
6 dl vetemjöl
2 1/2 dl mjölk
50 gram smör
1 ägg till penslingen


Smält smöret i en kastrull och häll sedan ned mjölken så att smöret svalnar lite.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och häll sedan på degspadet. Bearbeta degen tills den blir smidig. Gärna i 5-10 minuter. Har du en köksassisten så använd den. Om inte så kanske du har degkrokar till elvispen? 

Lägg en handduk över och låt degen jäsa i 30 minuter.

Häll ut degen och knåda den en stund innan du sen delar upp den i 12 lika stora bitar.

Forma varje del till ett korvbröd och lägg på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. 

Låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader så att ugnen är varm tills dess att bröden jäst klart.

Vispa upp ett ägg och pensla bröden.

Grädda bröden i mitten på ugnen i ca 8-10 minuter. Ha lite koll så dem inte bränds alltför mycket. I mitt tycke föredrar jag bränd korv framför bränt korvbröd.




Korvbröd

Mellanmål 2 kommentarer
(null)


Bloggtorka? Skrivkramp? Sinande inspiration? 

Egentligen inte. Egentligen har jag en hel del att gagga om. Eller skriva om. Faktiskt. Det har hänt en väldans massa den senaste månaden som säkert skulle kunna klassas som underhållande för många. Mindre för mig. Där och då. Exempelvis som när dotterns leksaksbil åkte på en simtur. I toaletten. Och den liksom åkte ned där. Långt in. Och jag lika så. Med handen. Och armen. För att fiska upp den där jävla bilen. Inte så mycket för att jag så gärna ville rädda bilen utan för att jag ville rädda toaletten. Möjligheten att gå på den. Alltså använda den. Även om jag många gånger där och då övervägde huruvida en toalett var av nödvändighet eller inte. Pengar var mest den avgörande faktorn. Slippa ringa en rörmokare och en faktura på 3-4 papp. Och så var jag lite nödig om jag ska vara ärlig. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Bokstavligt talat. Och leka superwoman. Och gräva. Långt in där ingen kroppsdel någonsin ska behöva vara. But I did. Och jag räddade toaletten. Något svärandes. Vilket dottern tyckte va kul. Så hon spolade. I samma sekund som handen greppade den där jävla bilen. Då svor jag ännu högre. Hon skrattade högre. Jag svor högst. Nästan.

Jag skulle även kunna berätta om min panik när vi fick hem broschyren "om kriget kommer". Och mitt frenetiska googlande i desperata försök att få svar om domedagen är på intrång. Eller om det är ryssen. 
Jag var l i v r ä d d. Och ska jag vara ärlig så är jag nog fortfarande lite harig. Vilket min käre sambo finner smått underhållande att driva om. Medan jag skriver inköpslistor på konserver, svarta vattendunkar ( japp de måste vara svarta för att vattnet inte ska bli dåligt), stora ryggsäckar och planerar flyktplaner (ut till landet givetvis) samt kontrollerar den snabbaste vägen till närmsta skyddsrum så skriver sambon ned alla skämt jag inspirerar honom till. Han hoppas väl på massa material för sin debut som stand up artist. Men skrattar bäst som skrattar sist. När det väl händer så kommer den här familjen ha ravioli för år framöver. Och en stor ryggsäck. Och vatten. 

Något som jag inte har så mycket material om är recept. Och detta är ju en mat- och bakblogg. Inte för att jag bunkrar konserver utan för det mesta vi har ätit de senaste veckorna är korv med bröd. Kokt. Grillad. Stekt. Det är  nästan det enda vår käre unge behagar äta sen hon blev sjuk. Och kors i taket. Nu är hon sjuk igen. För hon befann sig på en dagisgård. Förlåt, en förskolegård. Mindre än en meter från andra intagna höll jag på att säga. Från andra förskolebarn menar jag givetvis. Och så snodde hon givetvis bästisens napp för den såg ju spännande ut. Och vips. 3 dagar senare på pricken så blev hon sjuk. Givetvis. Nu är det inte ens korv som gäller. Det är vatten. Lite piggelin. Och någon fruktklämmis för spädisar.

 I denna hetta så har jag haft noll inspiration till matlagning. Vi har grillat. Mest sambon. Där finns det väl nåt recept att gräva fram i och för sig. Sen har vi varit på landet. Där har vi också grillat. Eller min far har. Hans tjej? Kvinna? Särbo? Partner? Respektive? Vad kallar man det när dem är äldre och flickvän låter så pubis? Men ni vet nog vad jag menar. Hon har lagat tillbehören. Jag har haft den lyxen att inte behöva tänka på sånt utan har bara jagat dottern som sprungit barfota i det fria. 

Några recept finns det visserligen att klämma fram. Jag har kommit på några riktigt goda rätter. Det har jag. Inte om du frågar dottern dock. För hon ska fortfarande ha korv. Problemet är att det inte riktigt finns någon kontinuitet. Jag kan liksom inte lova att på daglig basis leverera så som jag gjort. Och jag kan inte bara skylla på att dottern är sjuk. Sommaren är här. Det finns så mycket som lockar. Det blir enklare middagar. Vi äter ute. Vi äter borta. Och jag suger på det här att vara mat- och bak-bloggare hör jag. Jag ska dock försöka att lägga ut lite grann. Även om det inte blir på daglig basis. 

Jag kan ju börja med ett recept på korvbröd. För att hedra all jäkla korv som vi ätit den senaste tiden. 

Och jag kan därtill lägga till ett tips om, ni precis som vi har en unge som älskar vanlig grillkorv, att möööörscha korven med en jäkla massa Baby Ray's. Chipotle är veckans storfavorit. Lite rostad lök om man kan gräva fram det. Och den där trista grillkorven kan faktiskt bli en kulinarisk upplevelse oavsett om den grillats eller stekts till en knapp igenkännbarhet.

(null)


(null)



Korvbröd med torrjäst
12 st

1/2 påse torrjäst
1 tsk salt
1 tsk socker
6 dl vetemjöl
2 1/2 dl mjölk
50 gram smör
1 ägg till penslingen


Smält smöret i en kastrull och häll sedan ned mjölken så att smöret svalnar lite.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och häll sedan på degspadet. Bearbeta degen tills den blir smidig. Gärna i 5-10 minuter. Har du en köksassisten så använd den. Om inte så kanske du har degkrokar till elvispen? 

Lägg en handduk över och låt degen jäsa i 30 minuter.

Häll ut degen och knåda den en stund innan du sen delar upp den i 12 lika stora bitar.

Forma varje del till ett korvbröd och lägg på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. 

Låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader så att ugnen är varm tills dess att bröden jäst klart.

Vispa upp ett ägg och pensla bröden.

Grädda bröden i mitten på ugnen i ca 8-10 minuter. Ha lite koll så dem inte bränds alltför mycket. I mitt tycke föredrar jag bränd korv framför bränt korvbröd.