(null)


Igår kväll när dottern nattades så bläddrade jag igenom fotona som jag har på mobilen. Då jag är världssämst på att inte rensa och föra över foton till datorn så kan jag informera om att jag i dagsläget har 9054 foton på min mobil. Och nej. Det finns ingen mobil i världen som har så stort minne. Så ja. Jag betalar extra för ett utökat minne varje månad. Och ja. Sambon har stört sig som fan sen han fick reda på det. Men se nu sambon, jag får i alla fall valuta för mina pengar varje månad! 

Jag kan också informera om att det tar lång tid att gå igenom 9000 foton. En annan sak jag kan informera om är att nattningen igår tog drygt 2 timmar. Så när dottern sov med ena ögat öppet så kunde jag i godan ro bläddra igenom alla dessa foton. Och jag hann inte ens klart. 

Mitt fotoalbum sträcker sig så långt bak som till sommaren 2014. Sommaren då jag blev totalt förälskad. Nope. Inte i sambon. I New york! Japp. I en stad. Aldrig hade jag kunnat tro att en stad som New york kunnat vara så mysig som den faktiskt var. Och att jag bara efter första dagen kände som jag kommit hem. Vilket känns bra surt nu eftersom vi inte bor där och sambon verkar inte så pigg på att flytta dit heller. Men skulle chansen komma och sambon säga ja så skulle lägenheten vara nedpackad innan han hunnit spela klart en rocket league match. Jag är lite osäker på hur lång sådana matcher är men eftersom sambon a l l t i d säger att jag ska vänta i 3 minuter om jag frågar nåt under en match så lär det väl ligga runt det.

Vilken härlig och fantastisk resa vi hade där i juni 2014. Många punkter på min bucket list kunde bockas av. Så som att ha sett frihetsgudinnan, som var väldans liten måste jag säga. Till att jogga i central park. Japp på den tiden löptränade jag flera gånger i veckan. Det hade slagit slint helt och hållet på den tiden. Fast det säger jag nog bara för att jag gått å blivit så lat. Äta på en riktig sunkig chinarestaurang med fortune cookies till att hamna på en svartklubb och ta en gul taxi hemåt. Svartklubben var dock inte med på min bucket list. Det blev bara en bonus. En sådan bonus som jag absolut aldrig kommer berätta för dottern om. 

I morse lade jag upp ett foto på en av de frukostarna som vi åt när vi var där. Jag och kocken. Alltså inte restaurangens kock utan min kock. En av mina bästa vänner. Hon med lilla E. 

(null)

Det var en av mina och endaste nyttigare frukostar där. Granola med bär och yoghurt. Supergott. Verkligen. Sen upptäckte jag amerikanska pannkakor. Och då gick det utför. Men mitt inre barn skuttade av lycka. Även min rumpa. Där och då påbörjade jag typ min "eat,pray, love" resa. Fast med amerikansk fastfood. Comfortfood. Typ. 

Där och då såg vi även en riktigt fet skådespelare. Alltså inte fet som i överviktigt fet. Utan som i en känd, framgångsrik skådis. Som man sett. I flera stora filmer. Hollywood and shit. Han har varit med i någon av Spider man filmerna. Och så var han med i Justice league som släpptes förra året. Men jag kan inte för mitt liv minnas vad han heter. Jag suger på sånt. Att minnas namn. Det har försatt mig i pinsamma situationer. Många gånger.
Jag måste googla!

-Willem! Willem Dafoe var det! Jag blev lite starstrucked. Det måste jag erkänna. Men jag satt ned. Satt kvar. Och spelade cool. Oberörd. Den lilla flickan inom mig ville gå fram, artigt och vänligt ge han massa komplimanger för alla de filmer han har gjort. Och be om att få ta ett foto. Ta en chansen som aldrig skulle komma igen.
Men jag är världens fegis. En riktig tönt. Och skulle därför aldrig våga göra något sådant. Och jag ville liksom inte vara en sån som kunde störa en stor Hollywoodskådis som satt för sig själv och käkade frukost.
Dessutom trodde jag där och då att han hette William och jag skulle inte ens kunna nämna en film han varit med i om jag så var under pistolhot. Så det hade kunnat blivit riktigt pinsamt.

Så jag satt ned. Stirrade ned på
Min breakfast bowl. Och på kocken mitt emot och försökte tyst konversera om vad det var han hette. Att fan va ballt det var att få se honom. Vilka filmer han varit med i och diskret googla med våra mobiler samtidigt som vi försökte spela ascoola och oberörda. Och inte få honom att tro att vi försökte smygfota honom. För det mina vänner gjorde vi inte. För vi är så mycket coolare än så. Alltså på riktigt. Vi gjorde det inte. Scout's honour!

(null)
Willem Dafoe, bild lånad från Wikipedia.

Nu kanske man skulle kunna tro att dagens recept är en lyxigare rätt inspirerat från det stora äpplet. Men icke. Dagens middag är nämligen en barnslig korvstroganoff. Jag kallar det kontraster. 

Den här rätten är inte ens vardagslyxig. Alls. Inte för de flesta i alla fall. Förutom för möjligen jag. Jag älskar den här stroggen och har gjort sen jag var i dotterns ålder och min käre far lagade den var och varannan dag. Efter tjatande. Från min sida. Rätten är så simpel och enkel att den ofta blir en stor barnfavorit. Möjligen lite för barnslig i smaken för vuxna. Och skulle nog få professionella kockars öron att krulla sig när de ser mig stå där och trycker ut en massa ketchup i såsen med vispad mjölk och mjöl. Jag säljer inte in den här rätten alltför mycket nu va? Strunta i det jag just sa. Testa att laga den här korvstroganoffen. Ge det en chans. Vem vet ni kanske kommer älska den lika mycket som jag gör. 

(null)


Pappas korvstroganoff
4 - 6 portioner

En falukorvsring
1 gul lök
1 burk krossade tomater
2-2.5 dl mjölk
3 matskedar mjöl
Salt & svartpeppar
Ketchup 
Naturell matolja


Pennepasta, 1 paket OBS! Viktigt att det är pennepasta. Annars förstörs hela upplevelsen.
Olivolja
Salt

(null)

Skala och hacka löken. Släng ned i en stekpanna och lite matolja. Stek på medelhög värme.

Skär korven i avlånga bitar och släng ned den i stekpannan med löken.

Börja med att koka pastan. Glöm inte att vara generös med både olivolja och salt.

Medan pastan kokar fortsätter du med stroganoffen.

Stek tills löken blivit mjuk och korven varm. OBS! Korven får inte få en hård stekyta. Den skall bara ha blivit uppvärmd tillsammans med löken.

Häll i en burk krossade tomater och rör om. Låt puttra lite på svag värme.

Häll upp 2 msk mjöl i ett glas. Eller så tar du den tomma krossade tomatburken. För vem vill ha onödig disk egentligen? Häll på mjölken och vispa ordentligt så det inte är några mjölklumpar. 

Häll i mjöl och mjölk blandningen i stekpannan och rör om. Salta och peppra. Börja med lite granna. 

Låt puttra upp tills såsen börjar tjocka till sig. Då häller du i lite ketchup. 

Smaka av. Häll i mer ketchup vid behov samt mer salt och peppar. 
Krydda och häll i ketchup tills du är nöjd.

Häll av pastan.

Servera och njut! Jag lovar att denna rätt kommer garanterat gå hem hos alla ungar i alla fall. Det brukar vara dem och jag. Och några enstaka vuxna. 

Tack pappa för världens bästa strogge! Och för att vi skippade riset den där dagen och tog pennepasta!

(null)

(null)


Barnslig korvstroganoff

Allmänt Kommentera
(null)


Igår kväll när dottern nattades så bläddrade jag igenom fotona som jag har på mobilen. Då jag är världssämst på att inte rensa och föra över foton till datorn så kan jag informera om att jag i dagsläget har 9054 foton på min mobil. Och nej. Det finns ingen mobil i världen som har så stort minne. Så ja. Jag betalar extra för ett utökat minne varje månad. Och ja. Sambon har stört sig som fan sen han fick reda på det. Men se nu sambon, jag får i alla fall valuta för mina pengar varje månad! 

Jag kan också informera om att det tar lång tid att gå igenom 9000 foton. En annan sak jag kan informera om är att nattningen igår tog drygt 2 timmar. Så när dottern sov med ena ögat öppet så kunde jag i godan ro bläddra igenom alla dessa foton. Och jag hann inte ens klart. 

Mitt fotoalbum sträcker sig så långt bak som till sommaren 2014. Sommaren då jag blev totalt förälskad. Nope. Inte i sambon. I New york! Japp. I en stad. Aldrig hade jag kunnat tro att en stad som New york kunnat vara så mysig som den faktiskt var. Och att jag bara efter första dagen kände som jag kommit hem. Vilket känns bra surt nu eftersom vi inte bor där och sambon verkar inte så pigg på att flytta dit heller. Men skulle chansen komma och sambon säga ja så skulle lägenheten vara nedpackad innan han hunnit spela klart en rocket league match. Jag är lite osäker på hur lång sådana matcher är men eftersom sambon a l l t i d säger att jag ska vänta i 3 minuter om jag frågar nåt under en match så lär det väl ligga runt det.

Vilken härlig och fantastisk resa vi hade där i juni 2014. Många punkter på min bucket list kunde bockas av. Så som att ha sett frihetsgudinnan, som var väldans liten måste jag säga. Till att jogga i central park. Japp på den tiden löptränade jag flera gånger i veckan. Det hade slagit slint helt och hållet på den tiden. Fast det säger jag nog bara för att jag gått å blivit så lat. Äta på en riktig sunkig chinarestaurang med fortune cookies till att hamna på en svartklubb och ta en gul taxi hemåt. Svartklubben var dock inte med på min bucket list. Det blev bara en bonus. En sådan bonus som jag absolut aldrig kommer berätta för dottern om. 

I morse lade jag upp ett foto på en av de frukostarna som vi åt när vi var där. Jag och kocken. Alltså inte restaurangens kock utan min kock. En av mina bästa vänner. Hon med lilla E. 

(null)

Det var en av mina och endaste nyttigare frukostar där. Granola med bär och yoghurt. Supergott. Verkligen. Sen upptäckte jag amerikanska pannkakor. Och då gick det utför. Men mitt inre barn skuttade av lycka. Även min rumpa. Där och då påbörjade jag typ min "eat,pray, love" resa. Fast med amerikansk fastfood. Comfortfood. Typ. 

Där och då såg vi även en riktigt fet skådespelare. Alltså inte fet som i överviktigt fet. Utan som i en känd, framgångsrik skådis. Som man sett. I flera stora filmer. Hollywood and shit. Han har varit med i någon av Spider man filmerna. Och så var han med i Justice league som släpptes förra året. Men jag kan inte för mitt liv minnas vad han heter. Jag suger på sånt. Att minnas namn. Det har försatt mig i pinsamma situationer. Många gånger.
Jag måste googla!

-Willem! Willem Dafoe var det! Jag blev lite starstrucked. Det måste jag erkänna. Men jag satt ned. Satt kvar. Och spelade cool. Oberörd. Den lilla flickan inom mig ville gå fram, artigt och vänligt ge han massa komplimanger för alla de filmer han har gjort. Och be om att få ta ett foto. Ta en chansen som aldrig skulle komma igen.
Men jag är världens fegis. En riktig tönt. Och skulle därför aldrig våga göra något sådant. Och jag ville liksom inte vara en sån som kunde störa en stor Hollywoodskådis som satt för sig själv och käkade frukost.
Dessutom trodde jag där och då att han hette William och jag skulle inte ens kunna nämna en film han varit med i om jag så var under pistolhot. Så det hade kunnat blivit riktigt pinsamt.

Så jag satt ned. Stirrade ned på
Min breakfast bowl. Och på kocken mitt emot och försökte tyst konversera om vad det var han hette. Att fan va ballt det var att få se honom. Vilka filmer han varit med i och diskret googla med våra mobiler samtidigt som vi försökte spela ascoola och oberörda. Och inte få honom att tro att vi försökte smygfota honom. För det mina vänner gjorde vi inte. För vi är så mycket coolare än så. Alltså på riktigt. Vi gjorde det inte. Scout's honour!

(null)
Willem Dafoe, bild lånad från Wikipedia.

Nu kanske man skulle kunna tro att dagens recept är en lyxigare rätt inspirerat från det stora äpplet. Men icke. Dagens middag är nämligen en barnslig korvstroganoff. Jag kallar det kontraster. 

Den här rätten är inte ens vardagslyxig. Alls. Inte för de flesta i alla fall. Förutom för möjligen jag. Jag älskar den här stroggen och har gjort sen jag var i dotterns ålder och min käre far lagade den var och varannan dag. Efter tjatande. Från min sida. Rätten är så simpel och enkel att den ofta blir en stor barnfavorit. Möjligen lite för barnslig i smaken för vuxna. Och skulle nog få professionella kockars öron att krulla sig när de ser mig stå där och trycker ut en massa ketchup i såsen med vispad mjölk och mjöl. Jag säljer inte in den här rätten alltför mycket nu va? Strunta i det jag just sa. Testa att laga den här korvstroganoffen. Ge det en chans. Vem vet ni kanske kommer älska den lika mycket som jag gör. 

(null)


Pappas korvstroganoff
4 - 6 portioner

En falukorvsring
1 gul lök
1 burk krossade tomater
2-2.5 dl mjölk
3 matskedar mjöl
Salt & svartpeppar
Ketchup 
Naturell matolja


Pennepasta, 1 paket OBS! Viktigt att det är pennepasta. Annars förstörs hela upplevelsen.
Olivolja
Salt

(null)

Skala och hacka löken. Släng ned i en stekpanna och lite matolja. Stek på medelhög värme.

Skär korven i avlånga bitar och släng ned den i stekpannan med löken.

Börja med att koka pastan. Glöm inte att vara generös med både olivolja och salt.

Medan pastan kokar fortsätter du med stroganoffen.

Stek tills löken blivit mjuk och korven varm. OBS! Korven får inte få en hård stekyta. Den skall bara ha blivit uppvärmd tillsammans med löken.

Häll i en burk krossade tomater och rör om. Låt puttra lite på svag värme.

Häll upp 2 msk mjöl i ett glas. Eller så tar du den tomma krossade tomatburken. För vem vill ha onödig disk egentligen? Häll på mjölken och vispa ordentligt så det inte är några mjölklumpar. 

Häll i mjöl och mjölk blandningen i stekpannan och rör om. Salta och peppra. Börja med lite granna. 

Låt puttra upp tills såsen börjar tjocka till sig. Då häller du i lite ketchup. 

Smaka av. Häll i mer ketchup vid behov samt mer salt och peppar. 
Krydda och häll i ketchup tills du är nöjd.

Häll av pastan.

Servera och njut! Jag lovar att denna rätt kommer garanterat gå hem hos alla ungar i alla fall. Det brukar vara dem och jag. Och några enstaka vuxna. 

Tack pappa för världens bästa strogge! Och för att vi skippade riset den där dagen och tog pennepasta!

(null)

(null)


(null)

Ni vet när man går på barnkalas eller tillställningar där man firar ungen som antingen fyller år, döps, namnges, blivit pottränad eller någon annan bedrift. Och man tittar runt omkring sig och ser föräldrar som är superduktiga i sitt föräldraskap. Som älskar och månar om sina ungar. Vill självklart bara deras bästa. Ungarnas alltså. Så ungen får absolut inte äta tårta. Eller socker. Medan dem själva glufsar i sig av det som serveras på fikabordet. 

Jag är inte bättre själv. Jag tar från fikabordet. Jag älskar tårta.  Men jag vill undvika att min unge äter socker så länge som det bara går. Tids nog kommer vi sitta där i soffan delandes på den där godisskålen. 
Men! Det jag tänker på är just den där biten att man bjuder in till kalas. För att fira den där ungen. Och så bjuds det på sockerbombsfika som ungen inte ens får peta i sig. Förvisso får man ju faktiskt lov att fira föräldrarna också. Mamman som tryckt ut en livs levande människa ur sin egna kropp och föräldrarna som lyckats hålla ungen vid liv i ytterligare ett år. High five för det! För det är fan en bedrift.  
Men är det inte lite konstigt att ha kalas för någon som inte får smaka av läckerheterna som festen bjuder på? Lite sniket så där.
Jag får i alla fall dåligt samvete om jag bara skulle göra efterrätt till mig och sambon. Eller vuxna. Och strunta i dottern. Eller bjuda in på kalas och inte se till att hon och hennes sockerfria polare inte fick nåt att tugga på. Att göra sockerfri efterrätt eller fika behöver absolut inte vara krångligt. Eller svårt. 

Här kommer det simplaste. Snabbaste. Och godaste efterrätten. Sockerfri. För både barn och vuxna. Perfekt nu till sommaren.

4 mindre efterrätter 

1 paket, 250 gram Jordgubbar
2.5 dl Grädde 
1/4 del Digestivekex utan socker
Sockerfri saft ( Semper har exempelvis barn saft från 4 månader. )

Blanda en liten skvätt sockerfri saft med digestive kexen. Gärna i en matberedare.
Mixa tills kexen är smuliga men inte till en fast massa.

Vispa grädde 

Skiva jordgubbarna så som du vill

Häll i kexsmulorna i ett glas. Toppa med lättvispad grädde och jordgubbar.

(null)


Ett tips!

Blanda i lite färskost i grädden för en lite mer vuxnare smak. Påminner lite om cheese cake om jordgubbarna är mogna och söta.

Jordgubbar med grädde och digestive

Sockerfritt 2 kommentarer
(null)

Ni vet när man går på barnkalas eller tillställningar där man firar ungen som antingen fyller år, döps, namnges, blivit pottränad eller någon annan bedrift. Och man tittar runt omkring sig och ser föräldrar som är superduktiga i sitt föräldraskap. Som älskar och månar om sina ungar. Vill självklart bara deras bästa. Ungarnas alltså. Så ungen får absolut inte äta tårta. Eller socker. Medan dem själva glufsar i sig av det som serveras på fikabordet. 

Jag är inte bättre själv. Jag tar från fikabordet. Jag älskar tårta.  Men jag vill undvika att min unge äter socker så länge som det bara går. Tids nog kommer vi sitta där i soffan delandes på den där godisskålen. 
Men! Det jag tänker på är just den där biten att man bjuder in till kalas. För att fira den där ungen. Och så bjuds det på sockerbombsfika som ungen inte ens får peta i sig. Förvisso får man ju faktiskt lov att fira föräldrarna också. Mamman som tryckt ut en livs levande människa ur sin egna kropp och föräldrarna som lyckats hålla ungen vid liv i ytterligare ett år. High five för det! För det är fan en bedrift.  
Men är det inte lite konstigt att ha kalas för någon som inte får smaka av läckerheterna som festen bjuder på? Lite sniket så där.
Jag får i alla fall dåligt samvete om jag bara skulle göra efterrätt till mig och sambon. Eller vuxna. Och strunta i dottern. Eller bjuda in på kalas och inte se till att hon och hennes sockerfria polare inte fick nåt att tugga på. Att göra sockerfri efterrätt eller fika behöver absolut inte vara krångligt. Eller svårt. 

Här kommer det simplaste. Snabbaste. Och godaste efterrätten. Sockerfri. För både barn och vuxna. Perfekt nu till sommaren.

4 mindre efterrätter 

1 paket, 250 gram Jordgubbar
2.5 dl Grädde 
1/4 del Digestivekex utan socker
Sockerfri saft ( Semper har exempelvis barn saft från 4 månader. )

Blanda en liten skvätt sockerfri saft med digestive kexen. Gärna i en matberedare.
Mixa tills kexen är smuliga men inte till en fast massa.

Vispa grädde 

Skiva jordgubbarna så som du vill

Häll i kexsmulorna i ett glas. Toppa med lättvispad grädde och jordgubbar.

(null)


Ett tips!

Blanda i lite färskost i grädden för en lite mer vuxnare smak. Påminner lite om cheese cake om jordgubbarna är mogna och söta.

(null)
Eller ja, nu ljög jag väl. Typ. Kanske lite. Men årets första pinnglass! Förutom när vi låg sjuka och petade i oss piggelin. Okej, premiär pinnglassen i vårsolen! Så där.

Jag och dottern har haft tvåbarnsmorsan och kocken med alla ungar här på förmiddagen. Lägenheten blev en bastu med 2 kids springandes omkring. En i famnen. Och tre vuxna. På en och samma yta om typ 20 kvadratmeter. Och balkongdörren var bara att glömma att öppna. Bara jag närmade mig balkongdörren för att öppna en pytte glipa så var de två knatande ungarna där på 0.1 sekunder. Med stora ögon och breda leenden på läpparna. 

Lilla E var så fuktig av svett att håret krullade upp sig som en gloria kring huvudet. Dottern kämpar fortfarande med hårväxten så hennes stackars hårtestar stod istället rakt upp. Som om hon stoppar fingrarna i ett eluttag.

Strax efter lunch så var det dags för tvåbarnsmorsan att bege sig hem för dagishämtning och hundrastning. Så dottern stuvades ned i vagnen för lite luftning hon med. Vilken hetta det är ute nu! En riktigt svensk sommar sådär en dag i april. Eller tropisk hetta i min vårjacka som jag snabbt kravlade mig ur med svettig möda. 

(null)

(null)


Med tanke på det härliga soliga vädret, och det faktum att jag behövde ta mig hemåt med dotter för att påbörja baket inför vårbazaren nere i Aspuddsparken imorgon så lindrade jag mitt dåliga samvete med att ge dottern sin allra första riktiga glass. Förutom piggelinen hon snodde från mig när vi var sjuka. Men den ignorerar vi nu. Och det dåliga samvetet lättades ännu mer då vi faktiskt sprang på Sockerfriglass från Barebells! Så jag köpte 2. Och så hade vi glassprovning. Utan att chockera någon så var såklart det beslutet en ren succé ! Såklart. 

Deras vaniljglass med jordgubb och vitchoklad var helt magiskt god och choklad med karamell slog faktiskt Magnumglassen. 

Så tack Barebells för era fantastiskt goda och sockerfriaglassar! Nu kan jag bjussa dottern på glass flera gånger i sommar utan dåligt samvete. Och frossa i glass jag själv utan att tänka en extra gång. Eller kanske en extra gång. För mycket av glassen kan tydligen ha laxerande effekt. Det kan vara bra att tänka på. Speciellt när man är ute och njuter av det härliga vädret. Långt bort från en toalett.

(null)



Årets första glass!

Sockerfritt 2 kommentarer
(null)
Eller ja, nu ljög jag väl. Typ. Kanske lite. Men årets första pinnglass! Förutom när vi låg sjuka och petade i oss piggelin. Okej, premiär pinnglassen i vårsolen! Så där.

Jag och dottern har haft tvåbarnsmorsan och kocken med alla ungar här på förmiddagen. Lägenheten blev en bastu med 2 kids springandes omkring. En i famnen. Och tre vuxna. På en och samma yta om typ 20 kvadratmeter. Och balkongdörren var bara att glömma att öppna. Bara jag närmade mig balkongdörren för att öppna en pytte glipa så var de två knatande ungarna där på 0.1 sekunder. Med stora ögon och breda leenden på läpparna. 

Lilla E var så fuktig av svett att håret krullade upp sig som en gloria kring huvudet. Dottern kämpar fortfarande med hårväxten så hennes stackars hårtestar stod istället rakt upp. Som om hon stoppar fingrarna i ett eluttag.

Strax efter lunch så var det dags för tvåbarnsmorsan att bege sig hem för dagishämtning och hundrastning. Så dottern stuvades ned i vagnen för lite luftning hon med. Vilken hetta det är ute nu! En riktigt svensk sommar sådär en dag i april. Eller tropisk hetta i min vårjacka som jag snabbt kravlade mig ur med svettig möda. 

(null)

(null)


Med tanke på det härliga soliga vädret, och det faktum att jag behövde ta mig hemåt med dotter för att påbörja baket inför vårbazaren nere i Aspuddsparken imorgon så lindrade jag mitt dåliga samvete med att ge dottern sin allra första riktiga glass. Förutom piggelinen hon snodde från mig när vi var sjuka. Men den ignorerar vi nu. Och det dåliga samvetet lättades ännu mer då vi faktiskt sprang på Sockerfriglass från Barebells! Så jag köpte 2. Och så hade vi glassprovning. Utan att chockera någon så var såklart det beslutet en ren succé ! Såklart. 

Deras vaniljglass med jordgubb och vitchoklad var helt magiskt god och choklad med karamell slog faktiskt Magnumglassen. 

Så tack Barebells för era fantastiskt goda och sockerfriaglassar! Nu kan jag bjussa dottern på glass flera gånger i sommar utan dåligt samvete. Och frossa i glass jag själv utan att tänka en extra gång. Eller kanske en extra gång. För mycket av glassen kan tydligen ha laxerande effekt. Det kan vara bra att tänka på. Speciellt när man är ute och njuter av det härliga vädret. Långt bort från en toalett.

(null)