(null)


Bloggtorka? Skrivkramp? Sinande inspiration? 

Egentligen inte. Egentligen har jag en hel del att gagga om. Eller skriva om. Faktiskt. Det har hänt en väldans massa den senaste månaden som säkert skulle kunna klassas som underhållande för många. Mindre för mig. Där och då. Exempelvis som när dotterns leksaksbil åkte på en simtur. I toaletten. Och den liksom åkte ned där. Långt in. Och jag lika så. Med handen. Och armen. För att fiska upp den där jävla bilen. Inte så mycket för att jag så gärna ville rädda bilen utan för att jag ville rädda toaletten. Möjligheten att gå på den. Alltså använda den. Även om jag många gånger där och då övervägde huruvida en toalett var av nödvändighet eller inte. Pengar var mest den avgörande faktorn. Slippa ringa en rörmokare och en faktura på 3-4 papp. Och så var jag lite nödig om jag ska vara ärlig. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Bokstavligt talat. Och leka superwoman. Och gräva. Långt in där ingen kroppsdel någonsin ska behöva vara. But I did. Och jag räddade toaletten. Något svärandes. Vilket dottern tyckte va kul. Så hon spolade. I samma sekund som handen greppade den där jävla bilen. Då svor jag ännu högre. Hon skrattade högre. Jag svor högst. Nästan.

Jag skulle även kunna berätta om min panik när vi fick hem broschyren "om kriget kommer". Och mitt frenetiska googlande i desperata försök att få svar om domedagen är på intrång. Eller om det är ryssen. 
Jag var l i v r ä d d. Och ska jag vara ärlig så är jag nog fortfarande lite harig. Vilket min käre sambo finner smått underhållande att driva om. Medan jag skriver inköpslistor på konserver, svarta vattendunkar ( japp de måste vara svarta för att vattnet inte ska bli dåligt), stora ryggsäckar och planerar flyktplaner (ut till landet givetvis) samt kontrollerar den snabbaste vägen till närmsta skyddsrum så skriver sambon ned alla skämt jag inspirerar honom till. Han hoppas väl på massa material för sin debut som stand up artist. Men skrattar bäst som skrattar sist. När det väl händer så kommer den här familjen ha ravioli för år framöver. Och en stor ryggsäck. Och vatten. 

Något som jag inte har så mycket material om är recept. Och detta är ju en mat- och bakblogg. Inte för att jag bunkrar konserver utan för det mesta vi har ätit de senaste veckorna är korv med bröd. Kokt. Grillad. Stekt. Det är  nästan det enda vår käre unge behagar äta sen hon blev sjuk. Och kors i taket. Nu är hon sjuk igen. För hon befann sig på en dagisgård. Förlåt, en förskolegård. Mindre än en meter från andra intagna höll jag på att säga. Från andra förskolebarn menar jag givetvis. Och så snodde hon givetvis bästisens napp för den såg ju spännande ut. Och vips. 3 dagar senare på pricken så blev hon sjuk. Givetvis. Nu är det inte ens korv som gäller. Det är vatten. Lite piggelin. Och någon fruktklämmis för spädisar.

 I denna hetta så har jag haft noll inspiration till matlagning. Vi har grillat. Mest sambon. Där finns det väl nåt recept att gräva fram i och för sig. Sen har vi varit på landet. Där har vi också grillat. Eller min far har. Hans tjej? Kvinna? Särbo? Partner? Respektive? Vad kallar man det när dem är äldre och flickvän låter så pubis? Men ni vet nog vad jag menar. Hon har lagat tillbehören. Jag har haft den lyxen att inte behöva tänka på sånt utan har bara jagat dottern som sprungit barfota i det fria. 

Några recept finns det visserligen att klämma fram. Jag har kommit på några riktigt goda rätter. Det har jag. Inte om du frågar dottern dock. För hon ska fortfarande ha korv. Problemet är att det inte riktigt finns någon kontinuitet. Jag kan liksom inte lova att på daglig basis leverera så som jag gjort. Och jag kan inte bara skylla på att dottern är sjuk. Sommaren är här. Det finns så mycket som lockar. Det blir enklare middagar. Vi äter ute. Vi äter borta. Och jag suger på det här att vara mat- och bak-bloggare hör jag. Jag ska dock försöka att lägga ut lite grann. Även om det inte blir på daglig basis. 

Jag kan ju börja med ett recept på korvbröd. För att hedra all jäkla korv som vi ätit den senaste tiden. 

Och jag kan därtill lägga till ett tips om, ni precis som vi har en unge som älskar vanlig grillkorv, att möööörscha korven med en jäkla massa Baby Ray's. Chipotle är veckans storfavorit. Lite rostad lök om man kan gräva fram det. Och den där trista grillkorven kan faktiskt bli en kulinarisk upplevelse oavsett om den grillats eller stekts till en knapp igenkännbarhet.

(null)


(null)



Korvbröd med torrjäst
12 st

1/2 påse torrjäst
1 tsk salt
1 tsk socker
6 dl vetemjöl
2 1/2 dl mjölk
50 gram smör
1 ägg till penslingen


Smält smöret i en kastrull och häll sedan ned mjölken så att smöret svalnar lite.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och häll sedan på degspadet. Bearbeta degen tills den blir smidig. Gärna i 5-10 minuter. Har du en köksassisten så använd den. Om inte så kanske du har degkrokar till elvispen? 

Lägg en handduk över och låt degen jäsa i 30 minuter.

Häll ut degen och knåda den en stund innan du sen delar upp den i 12 lika stora bitar.

Forma varje del till ett korvbröd och lägg på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. 

Låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader så att ugnen är varm tills dess att bröden jäst klart.

Vispa upp ett ägg och pensla bröden.

Grädda bröden i mitten på ugnen i ca 8-10 minuter. Ha lite koll så dem inte bränds alltför mycket. I mitt tycke föredrar jag bränd korv framför bränt korvbröd.




Korvbröd

Mellanmål 2 kommentarer
(null)


Bloggtorka? Skrivkramp? Sinande inspiration? 

Egentligen inte. Egentligen har jag en hel del att gagga om. Eller skriva om. Faktiskt. Det har hänt en väldans massa den senaste månaden som säkert skulle kunna klassas som underhållande för många. Mindre för mig. Där och då. Exempelvis som när dotterns leksaksbil åkte på en simtur. I toaletten. Och den liksom åkte ned där. Långt in. Och jag lika så. Med handen. Och armen. För att fiska upp den där jävla bilen. Inte så mycket för att jag så gärna ville rädda bilen utan för att jag ville rädda toaletten. Möjligheten att gå på den. Alltså använda den. Även om jag många gånger där och då övervägde huruvida en toalett var av nödvändighet eller inte. Pengar var mest den avgörande faktorn. Slippa ringa en rörmokare och en faktura på 3-4 papp. Och så var jag lite nödig om jag ska vara ärlig. Så det var bara att kavla upp ärmarna. Bokstavligt talat. Och leka superwoman. Och gräva. Långt in där ingen kroppsdel någonsin ska behöva vara. But I did. Och jag räddade toaletten. Något svärandes. Vilket dottern tyckte va kul. Så hon spolade. I samma sekund som handen greppade den där jävla bilen. Då svor jag ännu högre. Hon skrattade högre. Jag svor högst. Nästan.

Jag skulle även kunna berätta om min panik när vi fick hem broschyren "om kriget kommer". Och mitt frenetiska googlande i desperata försök att få svar om domedagen är på intrång. Eller om det är ryssen. 
Jag var l i v r ä d d. Och ska jag vara ärlig så är jag nog fortfarande lite harig. Vilket min käre sambo finner smått underhållande att driva om. Medan jag skriver inköpslistor på konserver, svarta vattendunkar ( japp de måste vara svarta för att vattnet inte ska bli dåligt), stora ryggsäckar och planerar flyktplaner (ut till landet givetvis) samt kontrollerar den snabbaste vägen till närmsta skyddsrum så skriver sambon ned alla skämt jag inspirerar honom till. Han hoppas väl på massa material för sin debut som stand up artist. Men skrattar bäst som skrattar sist. När det väl händer så kommer den här familjen ha ravioli för år framöver. Och en stor ryggsäck. Och vatten. 

Något som jag inte har så mycket material om är recept. Och detta är ju en mat- och bakblogg. Inte för att jag bunkrar konserver utan för det mesta vi har ätit de senaste veckorna är korv med bröd. Kokt. Grillad. Stekt. Det är  nästan det enda vår käre unge behagar äta sen hon blev sjuk. Och kors i taket. Nu är hon sjuk igen. För hon befann sig på en dagisgård. Förlåt, en förskolegård. Mindre än en meter från andra intagna höll jag på att säga. Från andra förskolebarn menar jag givetvis. Och så snodde hon givetvis bästisens napp för den såg ju spännande ut. Och vips. 3 dagar senare på pricken så blev hon sjuk. Givetvis. Nu är det inte ens korv som gäller. Det är vatten. Lite piggelin. Och någon fruktklämmis för spädisar.

 I denna hetta så har jag haft noll inspiration till matlagning. Vi har grillat. Mest sambon. Där finns det väl nåt recept att gräva fram i och för sig. Sen har vi varit på landet. Där har vi också grillat. Eller min far har. Hans tjej? Kvinna? Särbo? Partner? Respektive? Vad kallar man det när dem är äldre och flickvän låter så pubis? Men ni vet nog vad jag menar. Hon har lagat tillbehören. Jag har haft den lyxen att inte behöva tänka på sånt utan har bara jagat dottern som sprungit barfota i det fria. 

Några recept finns det visserligen att klämma fram. Jag har kommit på några riktigt goda rätter. Det har jag. Inte om du frågar dottern dock. För hon ska fortfarande ha korv. Problemet är att det inte riktigt finns någon kontinuitet. Jag kan liksom inte lova att på daglig basis leverera så som jag gjort. Och jag kan inte bara skylla på att dottern är sjuk. Sommaren är här. Det finns så mycket som lockar. Det blir enklare middagar. Vi äter ute. Vi äter borta. Och jag suger på det här att vara mat- och bak-bloggare hör jag. Jag ska dock försöka att lägga ut lite grann. Även om det inte blir på daglig basis. 

Jag kan ju börja med ett recept på korvbröd. För att hedra all jäkla korv som vi ätit den senaste tiden. 

Och jag kan därtill lägga till ett tips om, ni precis som vi har en unge som älskar vanlig grillkorv, att möööörscha korven med en jäkla massa Baby Ray's. Chipotle är veckans storfavorit. Lite rostad lök om man kan gräva fram det. Och den där trista grillkorven kan faktiskt bli en kulinarisk upplevelse oavsett om den grillats eller stekts till en knapp igenkännbarhet.

(null)


(null)



Korvbröd med torrjäst
12 st

1/2 påse torrjäst
1 tsk salt
1 tsk socker
6 dl vetemjöl
2 1/2 dl mjölk
50 gram smör
1 ägg till penslingen


Smält smöret i en kastrull och häll sedan ned mjölken så att smöret svalnar lite.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och häll sedan på degspadet. Bearbeta degen tills den blir smidig. Gärna i 5-10 minuter. Har du en köksassisten så använd den. Om inte så kanske du har degkrokar till elvispen? 

Lägg en handduk över och låt degen jäsa i 30 minuter.

Häll ut degen och knåda den en stund innan du sen delar upp den i 12 lika stora bitar.

Forma varje del till ett korvbröd och lägg på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. 

Låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader så att ugnen är varm tills dess att bröden jäst klart.

Vispa upp ett ägg och pensla bröden.

Grädda bröden i mitten på ugnen i ca 8-10 minuter. Ha lite koll så dem inte bränds alltför mycket. I mitt tycke föredrar jag bränd korv framför bränt korvbröd.





(null)


Förlåt för min frånvarande under gårdagen. Men jag spenderade hela dagen och en bit inpå sen kväll nere i mitt barndomshem och fixade med min far. 
Det gäller  ju att kompensera för alla år som man var liten, ung och dum och inte fattade bättre än att hjälpa till att städa. Ordentligt. Då man bara gjorde allting speedo gonzales för att man hela tiden skulle iväg. Och för att allt sånt var tråkigt. Mest tråkigt. Nej, men skämt å sido. Det är mysigt att få hänga med pappa. Och få ta avsked av hemmet jag växte upp i. 

Många minnen. Väldigt många. Bra, dåliga, fantastiska och censurerade. Vilket jag och tvåbarnsmorsan konstaterade när vi var där förra veckan. Japp, hon och jag går way back. Till då vi klassades som barn. Grundskola och allt. Så vi har vår beskärda del av minnen där. Vi har vår beskärda del av hyss och dumheter med andra ord. Men det flesta är preskriberat sedan länge. 

Det kändes dock både roligt och lite märkligt att vara där med ungarna. Tillsammans. Lite surrealistiskt. Och komiskt. Och sen kom skämselkudden fram. Och sedan ville man sätta på foliehatten. Utifall kidsen kunde läsa ens tankar. Ibland känns det verkligen så när dem borrar in blicken i en. Typ på daglig basis. Som om dem vet att man inte har en aning om vad man pysslar med. 

I morse när dottern väckte mig så  flög vi upp och lagade dunderfrukost. Nej. Inte en chans. Det gjorde vi inte. Jag var alldeles för trött utan bad en bön om att hon magiskt skulle somna om. Det gjorde hon inte. Den här våren har gjort henne väldigt morgonpigg. Det är inte jag. Men med lite mutande med youtube och peppa pig så fick den här slitna morsan slumra om en stund och kramas lite. Tacka vet jag smart phones! Hur överlevde ens våra föräldrar när vi var små morgonpigga marodörer ? 

(null)

Idag fanns det inte riktigt orken till att laga något speciellt till frukost. Däremot så gjorde vi det för en tid sen. En morgon då jag vaknade och var pigg. Nej. Inte det heller men jag var piggare. Och frukosten var snarare brunch än tidig frukost. Hur som helst. Då lagade jag turkisk toast. Jaha tänker ni. Toast som toast? But no. Turkisk toast är toastarnas toast! Den godaste toasten som finns enligt min mening. Och som jag åt ofta på lördagar när jag bodde i Turkiet. Då jag mötte upp en kompis och satte mig på hennes bar och beställde toast från téstället brevid. För japp. Sånt kan man göra där. Billigt var det också. Och helt magiskt gott. Toast och kaffe. I vårsolen. Eller i skuggan. Eller vid aircondition. För på sommaren är det plågsamt varmt. 

Turkisk toast
2 personer

(null)


Du behöver

Ljust bröd. Gärna turkiskt vitt bröd. Typ färdiga ljusa limpor som man kan köpa bland de bakade bröden i matbutiken.  1 bröd delas i hälften och blir 2 toast. 
Eller så bakar du mitt korvbröd men gör 2 lite större korvbröd/ mindre limpor och använder det.

Sucuk, turkisk korv. Eller så tar du en kryddstark korv. Typ chorizo.

Ost

Majonäs, gärna Hellman's

Ketchup  

En mackgrill

Dela ditt bröd i 2 skivor. Hyvla ost och täck båda sidorna. 

Skärkorven i skivor och täck ena skivan.  Häll sedan över majonäs och ketchup. 

In i mackgrillen och grilla tills brödet fått en fin yta.

Sen är det bara att njuta! 

(null)

Turkisk toast

Bröd 2 kommentarer

(null)


Förlåt för min frånvarande under gårdagen. Men jag spenderade hela dagen och en bit inpå sen kväll nere i mitt barndomshem och fixade med min far. 
Det gäller  ju att kompensera för alla år som man var liten, ung och dum och inte fattade bättre än att hjälpa till att städa. Ordentligt. Då man bara gjorde allting speedo gonzales för att man hela tiden skulle iväg. Och för att allt sånt var tråkigt. Mest tråkigt. Nej, men skämt å sido. Det är mysigt att få hänga med pappa. Och få ta avsked av hemmet jag växte upp i. 

Många minnen. Väldigt många. Bra, dåliga, fantastiska och censurerade. Vilket jag och tvåbarnsmorsan konstaterade när vi var där förra veckan. Japp, hon och jag går way back. Till då vi klassades som barn. Grundskola och allt. Så vi har vår beskärda del av minnen där. Vi har vår beskärda del av hyss och dumheter med andra ord. Men det flesta är preskriberat sedan länge. 

Det kändes dock både roligt och lite märkligt att vara där med ungarna. Tillsammans. Lite surrealistiskt. Och komiskt. Och sen kom skämselkudden fram. Och sedan ville man sätta på foliehatten. Utifall kidsen kunde läsa ens tankar. Ibland känns det verkligen så när dem borrar in blicken i en. Typ på daglig basis. Som om dem vet att man inte har en aning om vad man pysslar med. 

I morse när dottern väckte mig så  flög vi upp och lagade dunderfrukost. Nej. Inte en chans. Det gjorde vi inte. Jag var alldeles för trött utan bad en bön om att hon magiskt skulle somna om. Det gjorde hon inte. Den här våren har gjort henne väldigt morgonpigg. Det är inte jag. Men med lite mutande med youtube och peppa pig så fick den här slitna morsan slumra om en stund och kramas lite. Tacka vet jag smart phones! Hur överlevde ens våra föräldrar när vi var små morgonpigga marodörer ? 

(null)

Idag fanns det inte riktigt orken till att laga något speciellt till frukost. Däremot så gjorde vi det för en tid sen. En morgon då jag vaknade och var pigg. Nej. Inte det heller men jag var piggare. Och frukosten var snarare brunch än tidig frukost. Hur som helst. Då lagade jag turkisk toast. Jaha tänker ni. Toast som toast? But no. Turkisk toast är toastarnas toast! Den godaste toasten som finns enligt min mening. Och som jag åt ofta på lördagar när jag bodde i Turkiet. Då jag mötte upp en kompis och satte mig på hennes bar och beställde toast från téstället brevid. För japp. Sånt kan man göra där. Billigt var det också. Och helt magiskt gott. Toast och kaffe. I vårsolen. Eller i skuggan. Eller vid aircondition. För på sommaren är det plågsamt varmt. 

Turkisk toast
2 personer

(null)


Du behöver

Ljust bröd. Gärna turkiskt vitt bröd. Typ färdiga ljusa limpor som man kan köpa bland de bakade bröden i matbutiken.  1 bröd delas i hälften och blir 2 toast. 
Eller så bakar du mitt korvbröd men gör 2 lite större korvbröd/ mindre limpor och använder det.

Sucuk, turkisk korv. Eller så tar du en kryddstark korv. Typ chorizo.

Ost

Majonäs, gärna Hellman's

Ketchup  

En mackgrill

Dela ditt bröd i 2 skivor. Hyvla ost och täck båda sidorna. 

Skärkorven i skivor och täck ena skivan.  Häll sedan över majonäs och ketchup. 

In i mackgrillen och grilla tills brödet fått en fin yta.

Sen är det bara att njuta! 

(null)


(null)


"Gomorron är inte riktigt vaken än"... Eller, hur går den där låten? Vänta. Måste googla. 
Okej, så gick den inte. Och varför kan jag typ nästan en Kikki Danielsson låt? Typ. Inte helt. Med lite textkorrigering. Från ett årtal då jag dessutom inte redan var född. Ok, det där var bara märkligt. 

Idag är det påskafton! Och jag känner ingen pepp som helst. Det är ju lite synd. Som tur är ju dottern så liten så hon lider ju inte direkt av bristen av påskharar och målade ägg. Japp. Jag råkade använda mina konstverk till smörgåstårtan. Glömde bort att det skulle vara bordsdekoration. Och påskmust får hon inte dricka. Och för den delen så är det ju bara det första glaset som är gott. Sen väljer man ju Cola zero. All dagar i veckan. Eller ja, under hela påsken. Som hon för övrigt inte heller får dricka. Eller äta påskgodis. Det gör mamman så bra på egen hand. Efter nattningar. Eller gömd i köket för att fylla på energidepoerna.

Men till påskens ära så köpte vi en massa lax. Lite för mycket. Det gick liksom av bara farten så till frukost så valde jag att göra en god laxsmörgås. Inspirerad av min tid som stammis på espresso house. Eller EH som vi kallade det då. Japp. Så ofta var vi där. Så ofta att det stod en färdig kaffe på diskbänken då jag kom in. Speciellt på mornarna så jag inte riktigt var funktionsduglig innan morgonens första kopp kaffe. Så ofta var jag där. Vet inte om det är tragiskt över så många timmar som man spenderat där eller om det bara är sköna jäkla minnen. Alla gånger tjejgänget möttes upp efter jobbet. Alla gånger jag och en kompis släpade oss dit på
mornarna innan jobbet. Alla bakissöndagar som vi suttit där. I våra fåtöljer. Tillfällen som aldrig kommer yttras högt. Inför dottern. För vi hade självklart våra platser. Och nåde de nya gästerna som inte var medvetna om det och satte sig just där. 

Gamla goda tider ändå. Nu har man inte den lyxen. Att sitta still i timmar. Eller dricka varmt kaffe. Eller att vara bakis. Eller äta deras gudomligt goda laxbagel. Som jag för övrigt hört ett svagt rykte om att de tagit bort från sitt sortiment. Eller meny. Eller vad det heter på ett café. 

När jag vaknade så var min första tanke laxsmörgås. Nej. Det var det definitivt inte. Det var åh nej. Vilket är ett uttryck som för övrigt nyttjas av dottern väldigt mycket. Vilket nog betyder att jag säger så en miljard gånger på daglig basis. Det blir nog lätt så när man släcker bränder en gång i kvarten.  

En rolig historia om just "åh nej" utspelade sig för några dagar sedan då jag och dottern stod utanför porten och baxade in vagnen i trapphuset. Precis utanför dörren ligger en snusprilla. Säger man så? Om snus i sådana där påsar? Hur som. Dottern ser snuset och pekar förskräckt och utbrister "åh nej... pappa". Jag visste inte riktigt om jag skulle börja gapskratta för att ungen vet hur hopplös sin far är eller om jag borde gråta för att hon associerar snus med sin far. Huruvida snuset tillhörde sambon eller ej förtäljer inte historien.

Jag ville verkligen inte gå upp i morse. Det känns som om dottern vaknar tidigare och tidigare. Solen lyser för starkt. Och för tidigt. Och våra rullgardiner suger. Jag börjar nästan sakna den mörka vintern. Då kunde man lura ungen att det var natt och somna om med en välling till kl 8 eller 9 i alla fall. Det går inte numer. Solen förråder mig. Så det var bara att knata upp. Och fixa frukost till dottern. Och hälla i sig kaffe. Intravenöst. Nej. Inte riktigt. Men det hade varit nåt. 

(null)

(null)


Till frukost blev det i alla fall laxsmörgås. Till minne av espresso house. Nu hade jag ingen bagle. Och jag orkade inte ställa mig att baka det när jag vid det här laget ville ha frukost nu. Nu, nu, nu. Så jag tog det näst bästa. Toastbröd. Jag älskar Toastbröd. Men det tar vi i ett annat inlägg.

(null)


Laxsmörgås 

Form franska 
Färskost 
Lax
Picklad rödlök
Lite blandsallad

Grilla i mackgrillen 

Bre ett generöst lager med färskost på två skivor form franska. Lägg på en bit gravad eller kallrökt lax. Toppa med picklad rödlök och lite bladsallad. Typ ruccola. Slå ihop skivorna och lägg i en mackgrill. Eller i en stekpanna. Bara värm upp brödet lite, det ska absolut inte bli som när man grillar smörgåsen. Klart! 

(null)


Picklad rödlök är supergott och är enkelt att göra. Jag hade färdig i kylskåpet som tur var. Det går nämligen fort att göra men måste gotta till sig i en timme åtminstone innan den kan serveras. Så man måste dessvärre ha lite framförhållning. 

(null)

Picklad rödlök:

1 dl ättika 12%
2 dl socker
3 dl vatten
2 rödlökar

Koka upp ättika, socker och vatten. Låt svalna.

Skiva löken i tunna skivor. Lägg i en burk med lock. Häll över lagen och ställ in i kylen i minst en timme. 

Den picklade löken håller i ca 1-2 veckor i kyl. 



Laxsmörgås

Bröd En kommentar

(null)


"Gomorron är inte riktigt vaken än"... Eller, hur går den där låten? Vänta. Måste googla. 
Okej, så gick den inte. Och varför kan jag typ nästan en Kikki Danielsson låt? Typ. Inte helt. Med lite textkorrigering. Från ett årtal då jag dessutom inte redan var född. Ok, det där var bara märkligt. 

Idag är det påskafton! Och jag känner ingen pepp som helst. Det är ju lite synd. Som tur är ju dottern så liten så hon lider ju inte direkt av bristen av påskharar och målade ägg. Japp. Jag råkade använda mina konstverk till smörgåstårtan. Glömde bort att det skulle vara bordsdekoration. Och påskmust får hon inte dricka. Och för den delen så är det ju bara det första glaset som är gott. Sen väljer man ju Cola zero. All dagar i veckan. Eller ja, under hela påsken. Som hon för övrigt inte heller får dricka. Eller äta påskgodis. Det gör mamman så bra på egen hand. Efter nattningar. Eller gömd i köket för att fylla på energidepoerna.

Men till påskens ära så köpte vi en massa lax. Lite för mycket. Det gick liksom av bara farten så till frukost så valde jag att göra en god laxsmörgås. Inspirerad av min tid som stammis på espresso house. Eller EH som vi kallade det då. Japp. Så ofta var vi där. Så ofta att det stod en färdig kaffe på diskbänken då jag kom in. Speciellt på mornarna så jag inte riktigt var funktionsduglig innan morgonens första kopp kaffe. Så ofta var jag där. Vet inte om det är tragiskt över så många timmar som man spenderat där eller om det bara är sköna jäkla minnen. Alla gånger tjejgänget möttes upp efter jobbet. Alla gånger jag och en kompis släpade oss dit på
mornarna innan jobbet. Alla bakissöndagar som vi suttit där. I våra fåtöljer. Tillfällen som aldrig kommer yttras högt. Inför dottern. För vi hade självklart våra platser. Och nåde de nya gästerna som inte var medvetna om det och satte sig just där. 

Gamla goda tider ändå. Nu har man inte den lyxen. Att sitta still i timmar. Eller dricka varmt kaffe. Eller att vara bakis. Eller äta deras gudomligt goda laxbagel. Som jag för övrigt hört ett svagt rykte om att de tagit bort från sitt sortiment. Eller meny. Eller vad det heter på ett café. 

När jag vaknade så var min första tanke laxsmörgås. Nej. Det var det definitivt inte. Det var åh nej. Vilket är ett uttryck som för övrigt nyttjas av dottern väldigt mycket. Vilket nog betyder att jag säger så en miljard gånger på daglig basis. Det blir nog lätt så när man släcker bränder en gång i kvarten.  

En rolig historia om just "åh nej" utspelade sig för några dagar sedan då jag och dottern stod utanför porten och baxade in vagnen i trapphuset. Precis utanför dörren ligger en snusprilla. Säger man så? Om snus i sådana där påsar? Hur som. Dottern ser snuset och pekar förskräckt och utbrister "åh nej... pappa". Jag visste inte riktigt om jag skulle börja gapskratta för att ungen vet hur hopplös sin far är eller om jag borde gråta för att hon associerar snus med sin far. Huruvida snuset tillhörde sambon eller ej förtäljer inte historien.

Jag ville verkligen inte gå upp i morse. Det känns som om dottern vaknar tidigare och tidigare. Solen lyser för starkt. Och för tidigt. Och våra rullgardiner suger. Jag börjar nästan sakna den mörka vintern. Då kunde man lura ungen att det var natt och somna om med en välling till kl 8 eller 9 i alla fall. Det går inte numer. Solen förråder mig. Så det var bara att knata upp. Och fixa frukost till dottern. Och hälla i sig kaffe. Intravenöst. Nej. Inte riktigt. Men det hade varit nåt. 

(null)

(null)


Till frukost blev det i alla fall laxsmörgås. Till minne av espresso house. Nu hade jag ingen bagle. Och jag orkade inte ställa mig att baka det när jag vid det här laget ville ha frukost nu. Nu, nu, nu. Så jag tog det näst bästa. Toastbröd. Jag älskar Toastbröd. Men det tar vi i ett annat inlägg.

(null)


Laxsmörgås 

Form franska 
Färskost 
Lax
Picklad rödlök
Lite blandsallad

Grilla i mackgrillen 

Bre ett generöst lager med färskost på två skivor form franska. Lägg på en bit gravad eller kallrökt lax. Toppa med picklad rödlök och lite bladsallad. Typ ruccola. Slå ihop skivorna och lägg i en mackgrill. Eller i en stekpanna. Bara värm upp brödet lite, det ska absolut inte bli som när man grillar smörgåsen. Klart! 

(null)


Picklad rödlök är supergott och är enkelt att göra. Jag hade färdig i kylskåpet som tur var. Det går nämligen fort att göra men måste gotta till sig i en timme åtminstone innan den kan serveras. Så man måste dessvärre ha lite framförhållning. 

(null)

Picklad rödlök:

1 dl ättika 12%
2 dl socker
3 dl vatten
2 rödlökar

Koka upp ättika, socker och vatten. Låt svalna.

Skiva löken i tunna skivor. Lägg i en burk med lock. Häll över lagen och ställ in i kylen i minst en timme. 

Den picklade löken håller i ca 1-2 veckor i kyl.