(null)



Det här blev visst en riktigt bra dag! Inte bara för att idag inte blev en sån där händelserik, nu ska vi hitta på en massa  roliga aktiviteter dag. Utan en chill dag. Precis som min stackars trötta kropp behövde. Utan för att tandis hörde av sig. Och avbokade min tid! Och vips kände jag hur endorfinerna pumpade i kroppen! Hur lyckoruset spred sig från mage till fötter. Som tog ett glädje skutt likt en 4 åring på solflickorna. Eller dottern då hon försöker nå upp till den högt uppsatta hyllan. Med allt barnförbjudet. Ja, varken hon eller jag hoppar inte så högt. 2 långa veckor tills nästa tid. Fantastiskt! Jag låg och grubblade på det där igår natt när jag inte fick sova för avkomman. Att jag hade en tid på onsdag. Och jag liksom kände hur jag spände mig och blev nervös. Så hårt att jag idag sitter med tandvärk på höger sida. Men det borde inte vara nåt som lite alvedon och dagssömn med dottern inte kan fixa. För apropå det. Dottern somnade på 2 röda efter lunchen. Utan ansträngning. Det är fortfarande istider där nere hos herr Lucifer.


Så då kan man ju fråga sig varför jag inte passar på att sova. Medan jag kan. Och det är en bra jäkla fråga. Jag ska bara få iväg det här inlägget som den dedikerade storbloggaren jag blivit.

För det var något som jag ville ta upp. Jo. Det här med såser. 
Jag är nämligen en sådan person som gärna dränker min mat i goda såser. Torr mat är det värsta jag vet. Såsigt ska det vara. Gärna till allt. Så mycket att jag är en chipsdippare. Chips utan dipp är inte så värst gott. Eller jo. Nu ljög jag. Men det kan bli godare. 

Sambon är till och med värre än mig. Hans tallrikar är allt annat än instagramvänliga. De ser ut som en xxxxxxl barnportion. För väldigt små barn. Allt är ihopgeggat till en sörja. Det är han och dottern. 
Man får ju hoppas att han äter vuxenportioner på lunchmötena. Annars vore det som att se baby bossen där han sitter fint i sin kostym. Med en tallrik sörja framför sig. Ätandes med oklanderligt bordsskick.

Jag har två stycken to go to såser som jag ofta gör här hemma. Och idag vill jag prata om den ena. Den är så galet simpel. Vilket jag i och för sig säger om det mesta på den här bloggen. Men det är ju också det jag strävar efter. Det ska vara lätt, gärna okomplicerat och gå snabbt i köket. Och smaka riktigt gott! 

Den här såsen slänger jag ihop om jag serverar fisk, panerad som ugnsbakad. Eller till grönsaksbollarna. Till och med falafeln i wrapen. Den blir liksom aldrig fel och får alla rätter att kännas fräscha och inte lika mastodonta och mäktiga. Som
Ibland fet sås kan göra. 

(null)


Du behöver:

1 burk creme fraiche, 2.5 dl till 2-3 personer och 5 dl till 4 - 6 portioner, eller till vår såstokiga familj. Jag utgår från en stor burk i detta recept, så önskas mindre halvera det bara.

En halv citron
2 matskedar frusen dill
Salt och svartpeppar

Häll i allting i en skål och blanda. Smaka av med saften från en halv citron samt salt och peppar. 
Låt dra medan du gör middagen. 

Så enkelt att det blir pinsamt, eller hur? Men sånt blir man tacksam över när man står där i middagskaoset bland hungriga gnälliga barn. Skällande hundar. Tiggande sambos. Pipiga undulater och katter som river i gardinerna. Typ. Eller bara om man är trött och jävligt hungrig.

Kall allt- i - allo- sås

Allmänt En kommentar

(null)



Det här blev visst en riktigt bra dag! Inte bara för att idag inte blev en sån där händelserik, nu ska vi hitta på en massa  roliga aktiviteter dag. Utan en chill dag. Precis som min stackars trötta kropp behövde. Utan för att tandis hörde av sig. Och avbokade min tid! Och vips kände jag hur endorfinerna pumpade i kroppen! Hur lyckoruset spred sig från mage till fötter. Som tog ett glädje skutt likt en 4 åring på solflickorna. Eller dottern då hon försöker nå upp till den högt uppsatta hyllan. Med allt barnförbjudet. Ja, varken hon eller jag hoppar inte så högt. 2 långa veckor tills nästa tid. Fantastiskt! Jag låg och grubblade på det där igår natt när jag inte fick sova för avkomman. Att jag hade en tid på onsdag. Och jag liksom kände hur jag spände mig och blev nervös. Så hårt att jag idag sitter med tandvärk på höger sida. Men det borde inte vara nåt som lite alvedon och dagssömn med dottern inte kan fixa. För apropå det. Dottern somnade på 2 röda efter lunchen. Utan ansträngning. Det är fortfarande istider där nere hos herr Lucifer.


Så då kan man ju fråga sig varför jag inte passar på att sova. Medan jag kan. Och det är en bra jäkla fråga. Jag ska bara få iväg det här inlägget som den dedikerade storbloggaren jag blivit.

För det var något som jag ville ta upp. Jo. Det här med såser. 
Jag är nämligen en sådan person som gärna dränker min mat i goda såser. Torr mat är det värsta jag vet. Såsigt ska det vara. Gärna till allt. Så mycket att jag är en chipsdippare. Chips utan dipp är inte så värst gott. Eller jo. Nu ljög jag. Men det kan bli godare. 

Sambon är till och med värre än mig. Hans tallrikar är allt annat än instagramvänliga. De ser ut som en xxxxxxl barnportion. För väldigt små barn. Allt är ihopgeggat till en sörja. Det är han och dottern. 
Man får ju hoppas att han äter vuxenportioner på lunchmötena. Annars vore det som att se baby bossen där han sitter fint i sin kostym. Med en tallrik sörja framför sig. Ätandes med oklanderligt bordsskick.

Jag har två stycken to go to såser som jag ofta gör här hemma. Och idag vill jag prata om den ena. Den är så galet simpel. Vilket jag i och för sig säger om det mesta på den här bloggen. Men det är ju också det jag strävar efter. Det ska vara lätt, gärna okomplicerat och gå snabbt i köket. Och smaka riktigt gott! 

Den här såsen slänger jag ihop om jag serverar fisk, panerad som ugnsbakad. Eller till grönsaksbollarna. Till och med falafeln i wrapen. Den blir liksom aldrig fel och får alla rätter att kännas fräscha och inte lika mastodonta och mäktiga. Som
Ibland fet sås kan göra. 

(null)


Du behöver:

1 burk creme fraiche, 2.5 dl till 2-3 personer och 5 dl till 4 - 6 portioner, eller till vår såstokiga familj. Jag utgår från en stor burk i detta recept, så önskas mindre halvera det bara.

En halv citron
2 matskedar frusen dill
Salt och svartpeppar

Häll i allting i en skål och blanda. Smaka av med saften från en halv citron samt salt och peppar. 
Låt dra medan du gör middagen. 

Så enkelt att det blir pinsamt, eller hur? Men sånt blir man tacksam över när man står där i middagskaoset bland hungriga gnälliga barn. Skällande hundar. Tiggande sambos. Pipiga undulater och katter som river i gardinerna. Typ. Eller bara om man är trött och jävligt hungrig.

(null)


Sambon är ursprungligen från Ukraina. Han kom hit som väldigt liten och hamnade uppe i det nordligaste Norrland. Typ. Vilket är lite komiskt. Han  och hans familj är storstadsmänniskor. De tycker om det sociala och kulturella utbudet i en stad. Tänk Kiev. Tänk Moskva. Hans mamma trippar runt i snygga designer pumps. Inte snowjoggers. Och så hamnade dem i Piteå. Snacka om att få en kulturell käftsmäll. Och en smärre köldchock.

Dem blev dock kvar där uppe ett tag. Så lite mysigt måste det ha varit. Tillräckligt länge för att sambon skulle anamma Norrlands guld livet med bred dialekt. Inåttjutande ljud med munnen. Där det för övrigt snabbt hamnade en baksnus. Och en förkärlek för pitepalt. Och misshandeln av ostbågar. Men säger han ostkrokar här hemma så blir det en peppis. Okej, nej det skulle det väl inte. Eller? Kanske. En liten.

Sambon har dock bott i huvudstaden i halva sitt liv nu. Så den norrländska dialekten är utbytt mot den tråkiga rikssvenskan. Men riktigt som bortblåst är den dock inte. Ibland kommer det där inåttjutande blåsljudet och ord som uttalas lite suspekt. Speciellt när han blir lite arg. Då kan det komma fram. Det är hysteriskt roligt. Även om jag tror att han inte tänker på det själv. 

Vi är väldigt kulturella i det här hemmet. Inte bara för att vi inte bor i Piteå. Eller för att vi bor i Stockholm. Det är inte bara rikssvenskan som gäller. Eller norrländskan. Vi har ju ryskan också. Den talas inte så flitigt oss emellan. Det ända ordet jag kan är typ "da". Och packa. Det packas en jäkla massa så snart man lägger på ett telefonsamtal. Så jag var inte sen att lägga ihop ett plus ett. Sambon pratar desto mer. Men inte med oss. Alltså med mig och dottern. Dock så blir det en hel del ryska om dagarna ändå. I form av Masha y Mishka. Eller Masha och björnen som det heter på svenska. 

Det började med att vi plöjde igenom alla säsonger som går att hitta på svenska under vår första sjukvecka i början på året. Därefter har ungen lyckats hitta programmet på youtube. Till en början var det lite svenska klipp. Sen engelska. Sen portugisiska. Men till sist lyckades hon hitta de ryska. Fråga mig inte hur hon lyckas. Men det gör hon. Och avsnitten plöjs igenom. V a r j e dag. Ungen kanske kommer bli tvåspråkiga trots allt.

Att hon är en liten mini Masha är det ingen tvekan om. Hon har nog funnit en liten bundsförvant i sin tecknade lilla polare. 
Dottern är sjövild. Vilket jag redan sagt tusentals gånger i de få inläggen som är skrivna i den här bloggen. Vi har seriöst fått möblera om vårt vardagsrum 3 gånger det senaste halvåret. Skåpspärrar? Dem sliter hon sönder. Prylar på en meters höjd? Glöm det, hon plockar fram stolar. Eller pallen. Vi fick till slut borra upp en hylla. Så högt att knappt jag når upp. Soffan står en meter från väggen och fönstret. För annars har vi en balanserande ballerina på fönsterblecket. Bankandes på fönstret. Ropandes på alla bilar. Stackars lilla unge. Det är som om hon aldrig får komma ut. Men det får hon. Jag lovar. 

Kan det vara som så att hon triggas av Masha? Inspireras liksom? Kanske borde jag införa mer Peppa pig. Där har vi en tecknad figur man aldrig sett springa runt. Eller ens gå snabbt. Eller klättra. Hon hoppar i pölar. (Om hon inte har finskorna på sig) Något vi än så länge inte har här hemma. Än. Så mycket som dottern vrider på duschen så lär vi snart ha en snygg fuktskada  i badrummet.

I söndags kom dotterns gammelmormor förbi. Med sig hade hon ett paket pelmeni. Hon hade i och för sig med sig väldigt mycket. Som vanligt. Dottern blir rätt bortskämd om man säger så. 
Bland annat så hade hon varit förbi den ryska delikatessbutiken och köpt Masha och björnen pelmeni till dottern.  Japp. Det är rena franchise kedjan det där. Ett mindre imperium. Leksaker, mat, serier. Ja allt. Borde anmäla dottern som en maskot. "Den mänskliga Masha". Lite lika är dem ju. Utseendemässigt. Lite mer hår på knoppen och det är en slående likhet. 

(null)


Pelmeni är den första ryska rätten som jag faktiskt provade då jag och sambon blev tillsammans. Den påminner lite grann om Turkiska manti men om sambon skulle höra det så skulle han absolut inte hålla med. 

Rätten är degfyllda knyten fyllda med kött. Dem ser ut som små mini dumplings. Typ . Eller som ravioli. Men smakar absolut inte som varken eller. Pelmeni är fruktansvärt gott och äts relativt flitigt här hemma. Dottern älskar det och det är jätte smidigt att laga. Speciellt när man vill ha middagen klar på nolltid.

(null)

(null)


Det är säkert inte så jätte svårt att tillaga Pelmeni från grunden. Dock är det tidskrävande. Och sambon skulle mest troligt bara klaga att dem inte smakar som hans barndom. Det vill säga som Pelmenin från frysdisken. 

För att laga Pelmeni så får man först och främst köpa ett paket. Kolla i er närmsta ryska butik eller orientlivs. Kanske finns det där? Eller laga det från grunden. Om ni har ett par tre-fem timmar över. Det har inte jag. Skulle ni ställa er och laga tortellini från grunden? Inte? Tänkte väl det. 

Så, steg 1. Köp ett paket. I en fysisk butik. På nätet. Det går att få tag på.

När du har paketet i handen. Börja med att göra sambons fantastiska Pelmeni sås!

(null)

Créme fraiche, 5 dl
Vitlöksklyftor, 3 st
Tomatpuré, 1 1/2 matsked 
Ketchup, 1-2 teskedar 
Soya, typ 1 matsked
Salt, efter smak och tycke.

Ställ in den i kylen och låt den dra lite.

Koka sedan pelmenin enligt anvisningar på paketet. Häll i ett par lagerblad i vattnet och salta rikligt. 

Enligt mitt paket så skall man koka upp vatten. Hälla på pelmenin och när knytena flyter upp till ytan så skall dem koka i ca 6-7 minuter.

När pilmenin är klar så häller du av vattnet precis som då du kokar pasta. Släng tillbaka knytena i kastrullen och häll på lite smör. Blanda försiktigt så dem inte går sönder.

Häll upp i en djup tallrik och ringla såsen över den varma pelmenin och njut!

(null)

(null)

Pelmeni med Masha & björnen

Allmänt En kommentar
(null)


Sambon är ursprungligen från Ukraina. Han kom hit som väldigt liten och hamnade uppe i det nordligaste Norrland. Typ. Vilket är lite komiskt. Han  och hans familj är storstadsmänniskor. De tycker om det sociala och kulturella utbudet i en stad. Tänk Kiev. Tänk Moskva. Hans mamma trippar runt i snygga designer pumps. Inte snowjoggers. Och så hamnade dem i Piteå. Snacka om att få en kulturell käftsmäll. Och en smärre köldchock.

Dem blev dock kvar där uppe ett tag. Så lite mysigt måste det ha varit. Tillräckligt länge för att sambon skulle anamma Norrlands guld livet med bred dialekt. Inåttjutande ljud med munnen. Där det för övrigt snabbt hamnade en baksnus. Och en förkärlek för pitepalt. Och misshandeln av ostbågar. Men säger han ostkrokar här hemma så blir det en peppis. Okej, nej det skulle det väl inte. Eller? Kanske. En liten.

Sambon har dock bott i huvudstaden i halva sitt liv nu. Så den norrländska dialekten är utbytt mot den tråkiga rikssvenskan. Men riktigt som bortblåst är den dock inte. Ibland kommer det där inåttjutande blåsljudet och ord som uttalas lite suspekt. Speciellt när han blir lite arg. Då kan det komma fram. Det är hysteriskt roligt. Även om jag tror att han inte tänker på det själv. 

Vi är väldigt kulturella i det här hemmet. Inte bara för att vi inte bor i Piteå. Eller för att vi bor i Stockholm. Det är inte bara rikssvenskan som gäller. Eller norrländskan. Vi har ju ryskan också. Den talas inte så flitigt oss emellan. Det ända ordet jag kan är typ "da". Och packa. Det packas en jäkla massa så snart man lägger på ett telefonsamtal. Så jag var inte sen att lägga ihop ett plus ett. Sambon pratar desto mer. Men inte med oss. Alltså med mig och dottern. Dock så blir det en hel del ryska om dagarna ändå. I form av Masha y Mishka. Eller Masha och björnen som det heter på svenska. 

Det började med att vi plöjde igenom alla säsonger som går att hitta på svenska under vår första sjukvecka i början på året. Därefter har ungen lyckats hitta programmet på youtube. Till en början var det lite svenska klipp. Sen engelska. Sen portugisiska. Men till sist lyckades hon hitta de ryska. Fråga mig inte hur hon lyckas. Men det gör hon. Och avsnitten plöjs igenom. V a r j e dag. Ungen kanske kommer bli tvåspråkiga trots allt.

Att hon är en liten mini Masha är det ingen tvekan om. Hon har nog funnit en liten bundsförvant i sin tecknade lilla polare. 
Dottern är sjövild. Vilket jag redan sagt tusentals gånger i de få inläggen som är skrivna i den här bloggen. Vi har seriöst fått möblera om vårt vardagsrum 3 gånger det senaste halvåret. Skåpspärrar? Dem sliter hon sönder. Prylar på en meters höjd? Glöm det, hon plockar fram stolar. Eller pallen. Vi fick till slut borra upp en hylla. Så högt att knappt jag når upp. Soffan står en meter från väggen och fönstret. För annars har vi en balanserande ballerina på fönsterblecket. Bankandes på fönstret. Ropandes på alla bilar. Stackars lilla unge. Det är som om hon aldrig får komma ut. Men det får hon. Jag lovar. 

Kan det vara som så att hon triggas av Masha? Inspireras liksom? Kanske borde jag införa mer Peppa pig. Där har vi en tecknad figur man aldrig sett springa runt. Eller ens gå snabbt. Eller klättra. Hon hoppar i pölar. (Om hon inte har finskorna på sig) Något vi än så länge inte har här hemma. Än. Så mycket som dottern vrider på duschen så lär vi snart ha en snygg fuktskada  i badrummet.

I söndags kom dotterns gammelmormor förbi. Med sig hade hon ett paket pelmeni. Hon hade i och för sig med sig väldigt mycket. Som vanligt. Dottern blir rätt bortskämd om man säger så. 
Bland annat så hade hon varit förbi den ryska delikatessbutiken och köpt Masha och björnen pelmeni till dottern.  Japp. Det är rena franchise kedjan det där. Ett mindre imperium. Leksaker, mat, serier. Ja allt. Borde anmäla dottern som en maskot. "Den mänskliga Masha". Lite lika är dem ju. Utseendemässigt. Lite mer hår på knoppen och det är en slående likhet. 

(null)


Pelmeni är den första ryska rätten som jag faktiskt provade då jag och sambon blev tillsammans. Den påminner lite grann om Turkiska manti men om sambon skulle höra det så skulle han absolut inte hålla med. 

Rätten är degfyllda knyten fyllda med kött. Dem ser ut som små mini dumplings. Typ . Eller som ravioli. Men smakar absolut inte som varken eller. Pelmeni är fruktansvärt gott och äts relativt flitigt här hemma. Dottern älskar det och det är jätte smidigt att laga. Speciellt när man vill ha middagen klar på nolltid.

(null)

(null)


Det är säkert inte så jätte svårt att tillaga Pelmeni från grunden. Dock är det tidskrävande. Och sambon skulle mest troligt bara klaga att dem inte smakar som hans barndom. Det vill säga som Pelmenin från frysdisken. 

För att laga Pelmeni så får man först och främst köpa ett paket. Kolla i er närmsta ryska butik eller orientlivs. Kanske finns det där? Eller laga det från grunden. Om ni har ett par tre-fem timmar över. Det har inte jag. Skulle ni ställa er och laga tortellini från grunden? Inte? Tänkte väl det. 

Så, steg 1. Köp ett paket. I en fysisk butik. På nätet. Det går att få tag på.

När du har paketet i handen. Börja med att göra sambons fantastiska Pelmeni sås!

(null)

Créme fraiche, 5 dl
Vitlöksklyftor, 3 st
Tomatpuré, 1 1/2 matsked 
Ketchup, 1-2 teskedar 
Soya, typ 1 matsked
Salt, efter smak och tycke.

Ställ in den i kylen och låt den dra lite.

Koka sedan pelmenin enligt anvisningar på paketet. Häll i ett par lagerblad i vattnet och salta rikligt. 

Enligt mitt paket så skall man koka upp vatten. Hälla på pelmenin och när knytena flyter upp till ytan så skall dem koka i ca 6-7 minuter.

När pilmenin är klar så häller du av vattnet precis som då du kokar pasta. Släng tillbaka knytena i kastrullen och häll på lite smör. Blanda försiktigt så dem inte går sönder.

Häll upp i en djup tallrik och ringla såsen över den varma pelmenin och njut!

(null)

(null)