(null)

Det blev en helt galet sen kväll för mig igår. Först kom min pappa över och åt middag. Vilket var lika trevligt som vanligt. Men när jag sedan satte mig ned för att knopa ihop middagsinlägget så snubblade jag över en kommentar på mitt instagramkonto. Från hela Sverige bakar. Alltså !!! Dem, den, det som kikat på mitt konto tyckte om vad de såg och tyckte att jag skulle söka in till årets säsong. Jag höll på att kissa på mig. Det här är ju asballt! Sambon trodde först att det var spam. Tack sambon. Tills han fick läsa själv. Jag trillade av stolen. Och ja. Jag fattar att det självklart är någon i produktionen som är ute och scoutar efter ansökningar. Men det är ju inte som om dem skulle skriva en kommentar hos mekar Bertil å ba, kom å sök till hela Sverige bakar! Nej, dem har ju sökt upp och gått in på olika bakkonton. Kikat. Och om de hatat det dem sett så har jag svårt att tro att de skriver till de kontona då. Så det betyder ju att de måste gilla vad dem såg. Inte bara för att kommentaren sa det. Och med de så menar jag förstås den där Stina i produktionen. Ja. Jag fattar att de inte är Tilde herself. Men ändå. 

Jag var ju givetvis tvungen att berätta det här stora som hänt mig genom att skicka printscreens till mina tjejkompisar i vår gruppchatt. Deras respons var att jag skulle söka. Vilket inte alls var min tanke. Nej nej nej. Jag ville ju bara skryta lite. Inte en chans att jag faktiskt skulle söka dit. Men efter en massa tjat så fick dem mig att ge efter. Så jag drog fram gränsen. Tänkte att jag söker. Det kan vara kul. Om jag skulle komma med. Mot all förmodan. Vilket jag mest troligt inte skulle göra. Men om! Så kan jag ju tacka nej. Eller ta beslutet där och då. Jag är ju som sagt kameraskygg. Och det var ju en förutsättning enligt deras hemsida. Tycka om att vara i rampljuset och kunna baka utan recept. Fail och fail. Jag är hemskt obekväm framför kameran. Min rösta låter som en förkyld liten smurf. Bebis modell. Och jag blir sådär tillgjord och klumpig. Och kunna baka utan recept. Nej. Alltså. Minne som en guldfisk. Bakar jag tårtor så kollar jag på samma gamla recept som jag alltid använder och glömmer bort vad jag skulle ha i i samma sekund som jag lägger ifrån mig mobilen. Så att baka utan recept skulle nog vara en komplett katastrof. Så jag sökte. 

Eller jag försökte söka. Jag gömde mig till och med i köket och spelade in femhundraelva videopresentationer. För det skulle man göra. Skicka in en videopresentation. Som jag har slitit. Spelat om. Och om. Och om. Lika obekväm. Och känner mig urfånig. Det enda jag lärde mig idag var att tandställningen som jag hade som 12 åring var värdelös. Mina tänder har flyttat på sig. Och det ser jätte märkligt ut när jag pratar. Det var en tråkig lärdom. Speciellt eftersom det är jätte jobbigt att prata med stängd mun. Jag har ingen framtid som buktalare. Det är nåt som är säkert. Men till slut fick jag till ett klipp. Ett klipp där jag inte gömde mig bakom soffan för att titta på. Där skämselkudden bara täckte ena ögat. Kan vara för att jag var komplett leds på allt filmande. Så den sista fick liksom duga. Så jag klickade mig vidare i ansökan. Bara för att komma till uppsatsfrågor. Fem stycken. Jisses. Kändes som när jag gjorde den senaste tentan. Eller provet. För herrens massa år sedan. Men ordbajsa kan jag. Duh. Så det gick relativt fort. Sen skulle man ladda upp foton. På bakverk. Och mig. Det var lättare med bakverken. Jag är som sagt kameraskygg. Och de snyggaste fotona jag har på mig i rena, snygga kläder är liksom innan dottern. Tragiskt men sant. Men att använda något sådant är väl lite som falsk marknadsföring? Och att gå och sminka mig var det inte snack om. Jag satt vid det här laget och tryckte i mig dekorationsgodis för att få någon form av sockerkick så att ögonen inte skulle gå igen. 

Till slut hittade jag ett foto från nyår. Beskar bort dotterns gosedjur från fotot. För ja. Fotot togs från hennes rum. Där vi lekte medan resten av sällskapet drack champagne och hade vuxna konversationer. Det fick duga. 

Alla steg var klara. Det sista var att ladda upp videon. Ovanför stod en varningstext. Kanske inte just varningstext. Men jag tolkar det som så. Det stod i alla fall att allt rörligt material kan komma att användas i media. Min mage knöt sig lite. Här har jag, sliten och trött. Med mjukiskläder och semi-ren tisha spelat in ett klipp. Från pallen i köket. Jag var inte någon instamodell direkt. Jag var den slitna småbarnsmorsan som jag kände mig. Och det är inget fel med det. Men jag vette fan om jag skulle vara så bekväm med att klippet på mig skulle användas i media. Sen kom förståndet i mig. Jag kommer ju aldrig gå vidare än då. Så det är ju lugnt. Nöjd med mitt beslut och väldigt trött började jag ladda upp klippet. Bara för att mötas av ett felmeddelande. Klippet var för stort. Fast att det inte borde vara det. Antingen var det ödet eller så har jag hamnat på någons shitlist igen. Jag slängde i alla fall ifrån mig mobilen och gick sockerhög och smått illamående och la mig. 
Och därav, mina vänner så uteblev middagsinlägget igår.

Idag ska vi iväg till parken med tvåbarnsmorsan. Klappa på bebisget och grilla korv. Så det är underställ som gäller idag. Och en bra frukost som grund. Dagens frukost blir Oven baked oats- Apple pie. Eller ugnsbakad havregrynsgröt med smak som äpple paj. Men visst låter det trist på svenska? Inte lika smarrigt. 

Den här frukosten är så himla god att den skulle fungera som efterrätt. Den lagas i en pajform och smakar som äppelpaj. Med smak av jordnötssmör och banan. Ja ni hör ju, den är gudomlig! Och man kan äta den med gott samvete. Baked oats tar ju en stund att laga så jag och dottern förberedde den redan igår så vi lätt kunde värma den nu på morgonen innan vi måste rusa iväg.

(null)


Oven baked oats -Apple pie
2 portioner. Eller 4 små.

1.5 dl havregryn
1/2 tsk bakpulver 
1/2 tsk vaniljpulver 
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma 

1 ägg
1.5 dl valfri mjölk
1/2 banan
1 rivet äpple
2 msk agave sirap eller honung

Observera att använder man agavesirap och inte mejeriprodukter utan ex Mandelmjölk så blir den här frukosten helt vegansk!

Vaniljkvarg

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och vispa ägg och mjölk i en annan. Häll i jordnötssmör och agave sirap. Och rör om.

Riv äpplet och häll ned det över havregrynen och de torra ingredienserna. Tryck ut blandningen i en pajform. Häll över mjölkblandningen. Skiva banan och placera på toppen.


(null)
(null)

(null)


Grädda i mitten på ugnen i 35-40
minuter. Låt vila 10 minuter innan servering. 

(null)


(null)


Servera med en klick sockerfri vaniljkvarg, eller lite valfri mjölk. Eller bara som den är. 

(null)


En supergod frukost som tar lite tid men kompenserar det när smaklökarna tror att de får efterrätt till frukost! 




Oven baked oats -Apple pie

Sockerfritt 3 kommentarer
(null)

Det blev en helt galet sen kväll för mig igår. Först kom min pappa över och åt middag. Vilket var lika trevligt som vanligt. Men när jag sedan satte mig ned för att knopa ihop middagsinlägget så snubblade jag över en kommentar på mitt instagramkonto. Från hela Sverige bakar. Alltså !!! Dem, den, det som kikat på mitt konto tyckte om vad de såg och tyckte att jag skulle söka in till årets säsong. Jag höll på att kissa på mig. Det här är ju asballt! Sambon trodde först att det var spam. Tack sambon. Tills han fick läsa själv. Jag trillade av stolen. Och ja. Jag fattar att det självklart är någon i produktionen som är ute och scoutar efter ansökningar. Men det är ju inte som om dem skulle skriva en kommentar hos mekar Bertil å ba, kom å sök till hela Sverige bakar! Nej, dem har ju sökt upp och gått in på olika bakkonton. Kikat. Och om de hatat det dem sett så har jag svårt att tro att de skriver till de kontona då. Så det betyder ju att de måste gilla vad dem såg. Inte bara för att kommentaren sa det. Och med de så menar jag förstås den där Stina i produktionen. Ja. Jag fattar att de inte är Tilde herself. Men ändå. 

Jag var ju givetvis tvungen att berätta det här stora som hänt mig genom att skicka printscreens till mina tjejkompisar i vår gruppchatt. Deras respons var att jag skulle söka. Vilket inte alls var min tanke. Nej nej nej. Jag ville ju bara skryta lite. Inte en chans att jag faktiskt skulle söka dit. Men efter en massa tjat så fick dem mig att ge efter. Så jag drog fram gränsen. Tänkte att jag söker. Det kan vara kul. Om jag skulle komma med. Mot all förmodan. Vilket jag mest troligt inte skulle göra. Men om! Så kan jag ju tacka nej. Eller ta beslutet där och då. Jag är ju som sagt kameraskygg. Och det var ju en förutsättning enligt deras hemsida. Tycka om att vara i rampljuset och kunna baka utan recept. Fail och fail. Jag är hemskt obekväm framför kameran. Min rösta låter som en förkyld liten smurf. Bebis modell. Och jag blir sådär tillgjord och klumpig. Och kunna baka utan recept. Nej. Alltså. Minne som en guldfisk. Bakar jag tårtor så kollar jag på samma gamla recept som jag alltid använder och glömmer bort vad jag skulle ha i i samma sekund som jag lägger ifrån mig mobilen. Så att baka utan recept skulle nog vara en komplett katastrof. Så jag sökte. 

Eller jag försökte söka. Jag gömde mig till och med i köket och spelade in femhundraelva videopresentationer. För det skulle man göra. Skicka in en videopresentation. Som jag har slitit. Spelat om. Och om. Och om. Lika obekväm. Och känner mig urfånig. Det enda jag lärde mig idag var att tandställningen som jag hade som 12 åring var värdelös. Mina tänder har flyttat på sig. Och det ser jätte märkligt ut när jag pratar. Det var en tråkig lärdom. Speciellt eftersom det är jätte jobbigt att prata med stängd mun. Jag har ingen framtid som buktalare. Det är nåt som är säkert. Men till slut fick jag till ett klipp. Ett klipp där jag inte gömde mig bakom soffan för att titta på. Där skämselkudden bara täckte ena ögat. Kan vara för att jag var komplett leds på allt filmande. Så den sista fick liksom duga. Så jag klickade mig vidare i ansökan. Bara för att komma till uppsatsfrågor. Fem stycken. Jisses. Kändes som när jag gjorde den senaste tentan. Eller provet. För herrens massa år sedan. Men ordbajsa kan jag. Duh. Så det gick relativt fort. Sen skulle man ladda upp foton. På bakverk. Och mig. Det var lättare med bakverken. Jag är som sagt kameraskygg. Och de snyggaste fotona jag har på mig i rena, snygga kläder är liksom innan dottern. Tragiskt men sant. Men att använda något sådant är väl lite som falsk marknadsföring? Och att gå och sminka mig var det inte snack om. Jag satt vid det här laget och tryckte i mig dekorationsgodis för att få någon form av sockerkick så att ögonen inte skulle gå igen. 

Till slut hittade jag ett foto från nyår. Beskar bort dotterns gosedjur från fotot. För ja. Fotot togs från hennes rum. Där vi lekte medan resten av sällskapet drack champagne och hade vuxna konversationer. Det fick duga. 

Alla steg var klara. Det sista var att ladda upp videon. Ovanför stod en varningstext. Kanske inte just varningstext. Men jag tolkar det som så. Det stod i alla fall att allt rörligt material kan komma att användas i media. Min mage knöt sig lite. Här har jag, sliten och trött. Med mjukiskläder och semi-ren tisha spelat in ett klipp. Från pallen i köket. Jag var inte någon instamodell direkt. Jag var den slitna småbarnsmorsan som jag kände mig. Och det är inget fel med det. Men jag vette fan om jag skulle vara så bekväm med att klippet på mig skulle användas i media. Sen kom förståndet i mig. Jag kommer ju aldrig gå vidare än då. Så det är ju lugnt. Nöjd med mitt beslut och väldigt trött började jag ladda upp klippet. Bara för att mötas av ett felmeddelande. Klippet var för stort. Fast att det inte borde vara det. Antingen var det ödet eller så har jag hamnat på någons shitlist igen. Jag slängde i alla fall ifrån mig mobilen och gick sockerhög och smått illamående och la mig. 
Och därav, mina vänner så uteblev middagsinlägget igår.

Idag ska vi iväg till parken med tvåbarnsmorsan. Klappa på bebisget och grilla korv. Så det är underställ som gäller idag. Och en bra frukost som grund. Dagens frukost blir Oven baked oats- Apple pie. Eller ugnsbakad havregrynsgröt med smak som äpple paj. Men visst låter det trist på svenska? Inte lika smarrigt. 

Den här frukosten är så himla god att den skulle fungera som efterrätt. Den lagas i en pajform och smakar som äppelpaj. Med smak av jordnötssmör och banan. Ja ni hör ju, den är gudomlig! Och man kan äta den med gott samvete. Baked oats tar ju en stund att laga så jag och dottern förberedde den redan igår så vi lätt kunde värma den nu på morgonen innan vi måste rusa iväg.

(null)


Oven baked oats -Apple pie
2 portioner. Eller 4 små.

1.5 dl havregryn
1/2 tsk bakpulver 
1/2 tsk vaniljpulver 
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma 

1 ägg
1.5 dl valfri mjölk
1/2 banan
1 rivet äpple
2 msk agave sirap eller honung

Observera att använder man agavesirap och inte mejeriprodukter utan ex Mandelmjölk så blir den här frukosten helt vegansk!

Vaniljkvarg

Sätt ugnen på 175 grader.

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och vispa ägg och mjölk i en annan. Häll i jordnötssmör och agave sirap. Och rör om.

Riv äpplet och häll ned det över havregrynen och de torra ingredienserna. Tryck ut blandningen i en pajform. Häll över mjölkblandningen. Skiva banan och placera på toppen.


(null)
(null)

(null)


Grädda i mitten på ugnen i 35-40
minuter. Låt vila 10 minuter innan servering. 

(null)


(null)


Servera med en klick sockerfri vaniljkvarg, eller lite valfri mjölk. Eller bara som den är. 

(null)


En supergod frukost som tar lite tid men kompenserar det när smaklökarna tror att de får efterrätt till frukost! 




 
(null)
 
 
Det här med grannar...
Jag har försökt påbörja en arg lapp till grannarna. Jag vet. Jag skäms. Jag är ingen lappskrivare.  Men jag kan inte riktigt ta mig ned till dem i det skick jag är i idag. Inte att jag är för sjuk. Utan för att jag är så otroligt jäkla uppretad att jag är totalt oförmögen att föra en lugn och sansad konversation utan att min röst kommer stiga ett par oktaver eller 100. Och väntar jag tills sambon kommer hem så kommer han hindra mig. Vi har haft den här diskussionen tidigare. Då jag försökt få honom att gå ned och be dem att dämpa sig lite. För han skulle nog göra det lite vänligare än mig. Han ville inte. Han tycker nog sånt är obekvämt. Då hotade jag med att jag kommer springa ned. Hans respons var att läsa upp en artikel om en person som blev ihjälskjuten av sin granne. För att han klagat. På hög musik. Jag har en lista med klagomål. 
 
När de nya grannarna flyttade in så blev jag positivt överraskad av att det var ett yngre par i vår ålder. Och tyckte att det kunde ju vara kul. Det verkade vara ett chill par. 
De är lite för chilla. De är musiker. Alltså på riktigt musiker. Dem har en orkester där nere. Varenda instrument du kan tänka dig. Och de är så jävla chilla att dem inte har en aning om vad respekt och hänsyn till sina medmänniskor är för någonting. För oavsett hur döva de än må vara vid det här laget så tycker man ju att man borde ha någon form av vett innanför pannbenet som vuxen. Men nej. Vi välkomnade just grannarna från helvetet.
 
Jag är i vanliga fall inte den som klagar eller stör mig på att det hörs från grannarna. Men när de nyinflyttade idioterna började borra i deras sovrumstak, dvs vårt sovrumsgolv kl 1 på natten så har det brunnit. Både hos dem och mig.  Jag flög upp. Sambon flög upp. Först trodde vi att någon försökte bryta sig in i lägenheten. Sambon stirrade på sovrumsdörren med panik i blicken. Jag stirrar på sambon i ren panik. Han skulle mest troligt inte vara till någon större hjälp. Den ända som var chill var dottern. 
 
Men det tog inte slut där. Den kvällen. Det tar aldrig slut. När deras sexgunga eller vad fan det nu var som var så viktigt att montera upp i sovrumstaket kl 1 på natten, var upphängd så kom de några nätter senare på att det var dags att organisera på vinden. Vinden som är rakt ovanför oss. Vår lägenhet. Klockan 3 på morgonen.
 
Och springet började. Upp och ned i trapphuset och pratar högt. Sa jag att dem är döva musiker? Sa jag att det var kl 3 på morgonen? Och sa jag att det lät som om de marscherade med tunga militärkängor? 
Det sjuka är att jag har stött på grannarna. Jag har sett henne. Hon är liten och nätt. Men ändå låter det som om Godzilla trippade upp och ned från vinden. Eller big foot.
 
Då ville jag skrika rakt ut. Men det slapp jag. Dottern tog på sig det istället. 
Att deras lägenhet fungerar som replokal för deras band är inte det minsta trevligt. Deras skratt och högljudda röster överröstar tvn och den lilla egentid jag har. Och väcker dottern. Musiken är inte speciellt bra heller. Egen komponerad jazz och sedan någon form elektrisk synt? Låter som en identitetskris. En väldigt högljudd sådan.
 
De verkar inte heller ha någon större koll på det där med motoriken. Eller så är de alltid förbannade på varandra och tar ut det på varenda innerdörr. För inte fan vet dem om hur man stänger en dörr utan att smälla igen den. Man riktigt hör kraften bakom.
 
Sen är jag så jävla leds att gå runt och leva mitt liv med någon slags konstant stämningsfull bakgrundsmusik. Som överröstar tv:n . Och väcker dottern. Det tog mig 2 timmar att natta dottern igår. Hon vaknade 5 gånger inom loppet av 3 timmar. Min egentid spenderades med dottern i sängen. Inte i soffan med en bit sockerkaka framför något hjärndött på tv:n som var planen.
 
Igår kom grannen även hem tidigare än vanligt. Igår byttes pianot ut mot trumpet. Idag efter frukosten  kommer dottern få dra varenda leksak och möbel över golvet så fort hon ätit klart.
 
Och den där lappen. Den är halvklar. Svårt att skriva i ett nedsläckt sovrum. Men vänta bara tills sambon kommer hem. Då kommer någon knata ned till idioterna och låta allt annat än chill. Och det är inte sambon. Han åker väl till närmsta vapenbutik och köper en skottsäker väst. 
 
Idag blir det chiapudding till frukost. Det sägs att det ska vara nyttigt och energirikt. Jag behöver all energi jag kan få idag. 
 
(null)
 
 
Du behöver:
 
1 1/2 dl Mandelmjölk
1 1/2 msk chiafrön
1 msk kokosflingor
1/2 tsk vaniljpulver 
2 tsk agave sirap eller honung 
Om du tar agave sirap så kommer frukosten att bli helt vegansk. 
 
Varma björnbär till topping 
 
Blanda alla ingredienser i en burk, skål eller glas av något slag. Ställ i kylen över natten.
 
Värm lite björnbär eller valfria bär på morgonen och häll på som topping.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
 
 

Chiapudding med varma björnbär

Allmänt 2 kommentarer
 
(null)
 
 
Det här med grannar...
Jag har försökt påbörja en arg lapp till grannarna. Jag vet. Jag skäms. Jag är ingen lappskrivare.  Men jag kan inte riktigt ta mig ned till dem i det skick jag är i idag. Inte att jag är för sjuk. Utan för att jag är så otroligt jäkla uppretad att jag är totalt oförmögen att föra en lugn och sansad konversation utan att min röst kommer stiga ett par oktaver eller 100. Och väntar jag tills sambon kommer hem så kommer han hindra mig. Vi har haft den här diskussionen tidigare. Då jag försökt få honom att gå ned och be dem att dämpa sig lite. För han skulle nog göra det lite vänligare än mig. Han ville inte. Han tycker nog sånt är obekvämt. Då hotade jag med att jag kommer springa ned. Hans respons var att läsa upp en artikel om en person som blev ihjälskjuten av sin granne. För att han klagat. På hög musik. Jag har en lista med klagomål. 
 
När de nya grannarna flyttade in så blev jag positivt överraskad av att det var ett yngre par i vår ålder. Och tyckte att det kunde ju vara kul. Det verkade vara ett chill par. 
De är lite för chilla. De är musiker. Alltså på riktigt musiker. Dem har en orkester där nere. Varenda instrument du kan tänka dig. Och de är så jävla chilla att dem inte har en aning om vad respekt och hänsyn till sina medmänniskor är för någonting. För oavsett hur döva de än må vara vid det här laget så tycker man ju att man borde ha någon form av vett innanför pannbenet som vuxen. Men nej. Vi välkomnade just grannarna från helvetet.
 
Jag är i vanliga fall inte den som klagar eller stör mig på att det hörs från grannarna. Men när de nyinflyttade idioterna började borra i deras sovrumstak, dvs vårt sovrumsgolv kl 1 på natten så har det brunnit. Både hos dem och mig.  Jag flög upp. Sambon flög upp. Först trodde vi att någon försökte bryta sig in i lägenheten. Sambon stirrade på sovrumsdörren med panik i blicken. Jag stirrar på sambon i ren panik. Han skulle mest troligt inte vara till någon större hjälp. Den ända som var chill var dottern. 
 
Men det tog inte slut där. Den kvällen. Det tar aldrig slut. När deras sexgunga eller vad fan det nu var som var så viktigt att montera upp i sovrumstaket kl 1 på natten, var upphängd så kom de några nätter senare på att det var dags att organisera på vinden. Vinden som är rakt ovanför oss. Vår lägenhet. Klockan 3 på morgonen.
 
Och springet började. Upp och ned i trapphuset och pratar högt. Sa jag att dem är döva musiker? Sa jag att det var kl 3 på morgonen? Och sa jag att det lät som om de marscherade med tunga militärkängor? 
Det sjuka är att jag har stött på grannarna. Jag har sett henne. Hon är liten och nätt. Men ändå låter det som om Godzilla trippade upp och ned från vinden. Eller big foot.
 
Då ville jag skrika rakt ut. Men det slapp jag. Dottern tog på sig det istället. 
Att deras lägenhet fungerar som replokal för deras band är inte det minsta trevligt. Deras skratt och högljudda röster överröstar tvn och den lilla egentid jag har. Och väcker dottern. Musiken är inte speciellt bra heller. Egen komponerad jazz och sedan någon form elektrisk synt? Låter som en identitetskris. En väldigt högljudd sådan.
 
De verkar inte heller ha någon större koll på det där med motoriken. Eller så är de alltid förbannade på varandra och tar ut det på varenda innerdörr. För inte fan vet dem om hur man stänger en dörr utan att smälla igen den. Man riktigt hör kraften bakom.
 
Sen är jag så jävla leds att gå runt och leva mitt liv med någon slags konstant stämningsfull bakgrundsmusik. Som överröstar tv:n . Och väcker dottern. Det tog mig 2 timmar att natta dottern igår. Hon vaknade 5 gånger inom loppet av 3 timmar. Min egentid spenderades med dottern i sängen. Inte i soffan med en bit sockerkaka framför något hjärndött på tv:n som var planen.
 
Igår kom grannen även hem tidigare än vanligt. Igår byttes pianot ut mot trumpet. Idag efter frukosten  kommer dottern få dra varenda leksak och möbel över golvet så fort hon ätit klart.
 
Och den där lappen. Den är halvklar. Svårt att skriva i ett nedsläckt sovrum. Men vänta bara tills sambon kommer hem. Då kommer någon knata ned till idioterna och låta allt annat än chill. Och det är inte sambon. Han åker väl till närmsta vapenbutik och köper en skottsäker väst. 
 
Idag blir det chiapudding till frukost. Det sägs att det ska vara nyttigt och energirikt. Jag behöver all energi jag kan få idag. 
 
(null)
 
 
Du behöver:
 
1 1/2 dl Mandelmjölk
1 1/2 msk chiafrön
1 msk kokosflingor
1/2 tsk vaniljpulver 
2 tsk agave sirap eller honung 
Om du tar agave sirap så kommer frukosten att bli helt vegansk. 
 
Varma björnbär till topping 
 
Blanda alla ingredienser i en burk, skål eller glas av något slag. Ställ i kylen över natten.
 
Värm lite björnbär eller valfria bär på morgonen och häll på som topping.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
 
 
(null)


En råvara som jag verkligen inte kan ha slut på här hemma är havregryn. Har jag havregryn så kan jag alltid få ihop nåt roligt. Oavsett om det är att baka bröd, göra chokladbollar eller frukost. Det funkar för alla tillfällen. 

Efter att ha ätit over night oats i några mornar nu så blev jag helt plötsligt sugen på gammal hederlig havregrynsgröt. Lite värme på morgonen då det av någon anledning blivit jätte kallt hemma hos oss. Jag går runt och skruvar upp elementen hela tiden men så har vi visst en liten hustomte som går och skruvar ned dem igen. Tomten stavas 
d o t t e r n . Hon har fått dille på prylar som man kan skruva på. Knappa på. Vrida på. Det är hopplöst med ugnen. Så många gånger som jag bränt müslin eller brödet för att en viss liten Donna gått fram och maxat värmen den sekunden som jag tittade bort. Hon är hopplös. Hon har fått ett eget litet kök att leka med från morfarn. Men hur var det vi sa? Allt som är hennes är hennes och allt som är mitt är hennes. Detta inkluderar ju givetvis köket. Det stora. Kanske kommer bli en liten bagare av den där. Eller pyroman som anlägger köksbränder. 

I natt sov jag i dubbla par byxor, t- shirt och tjocktröja. Och ett par sockor på det. Råhett. Alltså inte varmt. För det var det allt annat än. Sambon var inte hemma. Han brukar annars fungera som ett litet element i sängen. Nu hade jag bara dottern som sparkades omkring och slängde av sig täcket. Mitt inkluderat. Så jag frös. Vaknade konstant av att det blev kallt. Och vaknade jag inte av kylan så var det dotterns pipiga gnäll. Hon måste ha haft en drös med mardrömmar i natt. Stackars liten. Stackars mig. Hela huvudet liksom ilar. Och jag är på helspänn. Även när jag är vaken. Som en jäkla scout. Alltid redo. Alltid beredd. På att släcka bränder alltså. 

Idag blev det därför en varm frukost. Till både mig och dottern. Gammal vanlig hederlig havregrynsgröt men såklart med en twist. En twist av jordnötssmör, banan och Mandelmjölk. Helt fantastiskt gott och mättande. Och varmt. Och energirikt. Precis vad jag behövde en morgon som denna.

(null)


1 portion:
1 dl havregryn
1 nypa salt
Knappt 2dl vatten
1 matsked jordnötssmör 
Blanda 

Värm i micron i ca 1 min. Håll koll. Rör om och värm sedan 1 min till. Rör om och ytterligare 1 min till. 

Toppa med banan och lite kokosflingor och en skvätt Mandelmjölk 

(null)

(null)

Havregrynsgröt med jordnötssmör & banan

Frukost 3 kommentarer
(null)


En råvara som jag verkligen inte kan ha slut på här hemma är havregryn. Har jag havregryn så kan jag alltid få ihop nåt roligt. Oavsett om det är att baka bröd, göra chokladbollar eller frukost. Det funkar för alla tillfällen. 

Efter att ha ätit over night oats i några mornar nu så blev jag helt plötsligt sugen på gammal hederlig havregrynsgröt. Lite värme på morgonen då det av någon anledning blivit jätte kallt hemma hos oss. Jag går runt och skruvar upp elementen hela tiden men så har vi visst en liten hustomte som går och skruvar ned dem igen. Tomten stavas 
d o t t e r n . Hon har fått dille på prylar som man kan skruva på. Knappa på. Vrida på. Det är hopplöst med ugnen. Så många gånger som jag bränt müslin eller brödet för att en viss liten Donna gått fram och maxat värmen den sekunden som jag tittade bort. Hon är hopplös. Hon har fått ett eget litet kök att leka med från morfarn. Men hur var det vi sa? Allt som är hennes är hennes och allt som är mitt är hennes. Detta inkluderar ju givetvis köket. Det stora. Kanske kommer bli en liten bagare av den där. Eller pyroman som anlägger köksbränder. 

I natt sov jag i dubbla par byxor, t- shirt och tjocktröja. Och ett par sockor på det. Råhett. Alltså inte varmt. För det var det allt annat än. Sambon var inte hemma. Han brukar annars fungera som ett litet element i sängen. Nu hade jag bara dottern som sparkades omkring och slängde av sig täcket. Mitt inkluderat. Så jag frös. Vaknade konstant av att det blev kallt. Och vaknade jag inte av kylan så var det dotterns pipiga gnäll. Hon måste ha haft en drös med mardrömmar i natt. Stackars liten. Stackars mig. Hela huvudet liksom ilar. Och jag är på helspänn. Även när jag är vaken. Som en jäkla scout. Alltid redo. Alltid beredd. På att släcka bränder alltså. 

Idag blev det därför en varm frukost. Till både mig och dottern. Gammal vanlig hederlig havregrynsgröt men såklart med en twist. En twist av jordnötssmör, banan och Mandelmjölk. Helt fantastiskt gott och mättande. Och varmt. Och energirikt. Precis vad jag behövde en morgon som denna.

(null)


1 portion:
1 dl havregryn
1 nypa salt
Knappt 2dl vatten
1 matsked jordnötssmör 
Blanda 

Värm i micron i ca 1 min. Håll koll. Rör om och värm sedan 1 min till. Rör om och ytterligare 1 min till. 

Toppa med banan och lite kokosflingor och en skvätt Mandelmjölk 

(null)

(null)