(null)


Igår morse vaknade jag med ett huvud i samma storlek som en vattenmelon. Halsen kändes som jag käkat ett paket svinto. Kroppen var lika öm som om jag hade blivit överkörd av en lastbil. En personbil. 2 motorcyklar och trehundasju sparkcyklar med lika många förskoleungar. 

Priset av att ha socialiserat sig lite bland väldigt många vuxna inomhus på en löningshelg. Eller så är det de snoriga ungarna i parken. 

Jag var allt annat än tipp topp om man säger så. Och om man tänker att det är tur i oturen att det var en röd dag så att sambon var hemma så kan jag informera om att sambon typ mådde liknande som mig. Alltså så svaga att vi inte ens orkade lyfta våra armar för sten, sax och påse.

Den enda som mådde toppen var dottern. Den enda gången hon satt still var när vi mutade henne med en Disneyfilm och en varmmacka. Det var en kort lunchpaus för dottern igår. 

Jag själv slevade glass som om det inte fanns någon morgondag. Svalkan från den lena glassen var som morfin för en skadad. Som ryggmärgsbedövning för en kvinna under förlossning. Skulle jag kunna tro. Jag födde ju au naturel så jag vet ju inte riktigt. Och nej. Det var verkligen inte självvalt. Jag försökte inte leka någon superkvinna som kaxigt ville skryta om en naturlig förlossning. Nej nej. Jag klamrade mig desperat fast vid lustgasen som såklart inte skulle funka på mig och skrek efter smärtstillande. Jag ville ha allt. Allt dem hade. Men nej. Precis lika energisk och fartfylld som ungen är idag var hon på förlossningen. Hon skulle ut. Och det snabbt. Så snabbt så den här förlossningsrädda människan inte ens fick en barkbit att bita på. Inte för att jag skulle vilja bita på en barkbit. Vet inte ens varför jag sa så. Mest troligt för att jag sett det på någon gammal westernfilm eller nåt. Typ dr Quinn. Och byggt upp den där extrema rädslan redan där och då. Som 10 åring. 
Jag klämde sönder sambons hand istället. Och försökte köra telepati med honom när jag utanför min bubbla hörde hur barnmorskorna pratade om att han såg en aning blek ut. Och att han måste sätta sig ned om han tänkte svimma. Helvete heller tänkte jag. Han ska fan e mig inte svimma och lämna mig här. Så jag klämde. Hårt.  Jag har ett svagt minne av att sambon pep. Men det kan likväl varit jag.

Så glassen var mitt morfin igår. Den bedövade min stackars hals så jag ens kunde formulera meningar. Problemet var bara att bedövningen varade i några sekunder efter varje sked. Det blev därför inte många ord sagda igår. Däremot en jävla massa glass och ett kraftigt illamående. Jösses som jag mådde illa igår. Ändå kunde jag inte sluta sleva i mig.

Idag vaknade jag med samma känsla. Efter en av de vidrigaste nätterna på länge. Idag åkte även sambon på tjänsteresa. Såklart. Hemma till fredagkväll. Två och ett halvt dygn på egen hand. Och glassen är slut. Det blir att trycka i sig alvedon och kavla upp ärmarna. Och muta dottern med massa barnprogram. Igen. Mother of the year. 

Idag är det Veggie wednesday. Igen. Och passande nog så har jag en super snabb och enkel rätt för dagar som denna. Alltså då man inte riktigt orkar laga massa mat. 

(null)


Stektris med ajvardipp
4 portioner

Ris, 4 portioner ( köp snabbris för att skynda på processen. Ännu bättre är det om du har kvar risrester i kylen)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
300 gram broccoli
200 gram Haricots verts
Naturell olja
Sesamolja
Soya
2 ägg
Salt och svartpeppar 
1-2 tsk, eller mer om du vill ha rikligt med hetta, Sambal oelek
1/2 citron

Créme fraiche
Stark ajvar

Koka ris enligt anvisning på paketet.

Haka lök i medelstora bitar,finhacka vitlöken och stek i olja. Häll i broccoli och Haricots vertsen. Och sänk värmen till väldigt lågt.

Häll i i riset i stekpannan med grönsakerna och höj värmen en aning. Häll ev. I lite mer olja och knäck äggen i mitten. Rör om hela tiden så ägget inte stelnar. Blanda ihop allting och häll på soya, sesamolja, sambal oelek och krydda efter smak och tycke. Sänk värmen.

Avsluta med att pressa lite citronsaft över riset och rör om.

Blanda ett lite paket créme fraîche med 2-3 generösa matskedar med ajvar.  

Ett tips är att även steka några bitar halloumi och servera till riset.

(null)


Stektris med ajvardipp

Allmänt 2 kommentarer

(null)


Igår morse vaknade jag med ett huvud i samma storlek som en vattenmelon. Halsen kändes som jag käkat ett paket svinto. Kroppen var lika öm som om jag hade blivit överkörd av en lastbil. En personbil. 2 motorcyklar och trehundasju sparkcyklar med lika många förskoleungar. 

Priset av att ha socialiserat sig lite bland väldigt många vuxna inomhus på en löningshelg. Eller så är det de snoriga ungarna i parken. 

Jag var allt annat än tipp topp om man säger så. Och om man tänker att det är tur i oturen att det var en röd dag så att sambon var hemma så kan jag informera om att sambon typ mådde liknande som mig. Alltså så svaga att vi inte ens orkade lyfta våra armar för sten, sax och påse.

Den enda som mådde toppen var dottern. Den enda gången hon satt still var när vi mutade henne med en Disneyfilm och en varmmacka. Det var en kort lunchpaus för dottern igår. 

Jag själv slevade glass som om det inte fanns någon morgondag. Svalkan från den lena glassen var som morfin för en skadad. Som ryggmärgsbedövning för en kvinna under förlossning. Skulle jag kunna tro. Jag födde ju au naturel så jag vet ju inte riktigt. Och nej. Det var verkligen inte självvalt. Jag försökte inte leka någon superkvinna som kaxigt ville skryta om en naturlig förlossning. Nej nej. Jag klamrade mig desperat fast vid lustgasen som såklart inte skulle funka på mig och skrek efter smärtstillande. Jag ville ha allt. Allt dem hade. Men nej. Precis lika energisk och fartfylld som ungen är idag var hon på förlossningen. Hon skulle ut. Och det snabbt. Så snabbt så den här förlossningsrädda människan inte ens fick en barkbit att bita på. Inte för att jag skulle vilja bita på en barkbit. Vet inte ens varför jag sa så. Mest troligt för att jag sett det på någon gammal westernfilm eller nåt. Typ dr Quinn. Och byggt upp den där extrema rädslan redan där och då. Som 10 åring. 
Jag klämde sönder sambons hand istället. Och försökte köra telepati med honom när jag utanför min bubbla hörde hur barnmorskorna pratade om att han såg en aning blek ut. Och att han måste sätta sig ned om han tänkte svimma. Helvete heller tänkte jag. Han ska fan e mig inte svimma och lämna mig här. Så jag klämde. Hårt.  Jag har ett svagt minne av att sambon pep. Men det kan likväl varit jag.

Så glassen var mitt morfin igår. Den bedövade min stackars hals så jag ens kunde formulera meningar. Problemet var bara att bedövningen varade i några sekunder efter varje sked. Det blev därför inte många ord sagda igår. Däremot en jävla massa glass och ett kraftigt illamående. Jösses som jag mådde illa igår. Ändå kunde jag inte sluta sleva i mig.

Idag vaknade jag med samma känsla. Efter en av de vidrigaste nätterna på länge. Idag åkte även sambon på tjänsteresa. Såklart. Hemma till fredagkväll. Två och ett halvt dygn på egen hand. Och glassen är slut. Det blir att trycka i sig alvedon och kavla upp ärmarna. Och muta dottern med massa barnprogram. Igen. Mother of the year. 

Idag är det Veggie wednesday. Igen. Och passande nog så har jag en super snabb och enkel rätt för dagar som denna. Alltså då man inte riktigt orkar laga massa mat. 

(null)


Stektris med ajvardipp
4 portioner

Ris, 4 portioner ( köp snabbris för att skynda på processen. Ännu bättre är det om du har kvar risrester i kylen)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
300 gram broccoli
200 gram Haricots verts
Naturell olja
Sesamolja
Soya
2 ägg
Salt och svartpeppar 
1-2 tsk, eller mer om du vill ha rikligt med hetta, Sambal oelek
1/2 citron

Créme fraiche
Stark ajvar

Koka ris enligt anvisning på paketet.

Haka lök i medelstora bitar,finhacka vitlöken och stek i olja. Häll i broccoli och Haricots vertsen. Och sänk värmen till väldigt lågt.

Häll i i riset i stekpannan med grönsakerna och höj värmen en aning. Häll ev. I lite mer olja och knäck äggen i mitten. Rör om hela tiden så ägget inte stelnar. Blanda ihop allting och häll på soya, sesamolja, sambal oelek och krydda efter smak och tycke. Sänk värmen.

Avsluta med att pressa lite citronsaft över riset och rör om.

Blanda ett lite paket créme fraîche med 2-3 generösa matskedar med ajvar.  

Ett tips är att även steka några bitar halloumi och servera till riset.

(null)


(null)

Är det bara jag som går runt i ett töcken och känner mig så där " håll käften trött"? Och då menar jag inte bara den gamla vanliga tröttheten som man konstant är som småbarns förälder utan en redig jävla käftsmäll av trötthet. Typ som om våren kom med en stor dos sömnpiller istället för härlig D vitamin att reglera mitt melatonin. But no. Ljusare tider och varmare väder har inte fått mig piggare. Snarare ljuskänslig, trött och vill dra för gardinerna. Eller dra täcket över mig. 

Men det är ju lite svårt när man har en sprallig och glad mini me här hemma som verkar frodas i solen. Det blir att hälla i sig kaffe och gå ut till parken. Ut på äventyr. Utforska innergården. Och gunga. I massor. Man skulle kunna tro att ungen blir matad med dextrosol och nocco. Och kaffe. I mängder. Men icke. Det är det jag som häller i mig. Utan någon större framgång. Dottern får bara hederlig hemlagad mat och varierad veckodos av vegetarisk kost. 

Igår var det Veggie wednesday men då min trötthet var alldeles förlamande och jag hellre la energin på att ta dottern och hänga med kocken och lilla E så blev det inga blogginlägg. Jag och dottern till och med mötte upp sambon och fuskade med att äta middag ute. Det var gott. Men skönare att slippa tänka på matlagning och disk. 

(null)

Veckans vegetariska rätt blev i alla fall pasta och broccoligratäng. En enklare och smidigare rätt får man faktiskt leta efter. Och trots dess simpelhet så är den så där fantastiskt god. Och uppskattas av både stora och små. Förutom sambon. Som saknade baconet. Och korv. Men annat kan man ju inte liksom förvänta sig. 

(null)

(null)


4-5 portioner

500 gram snäckpasta
400 gram tinad broccoli 
1 gul lök
1 vitlök
200 gram färskost
1 dl créme fraîche
2.5 dl matlagningsgrädde
Salt 
Svartpeppar
Chilipeppar

1 mozzarella
Ost att toppa gratängen med

Rapsolja att steka i

(null)


Sätt ugnen på 225 grader.

Koka pastan

Skala och hacka löken. Fin hacka vitlöken. Stek i rapsolja i några minuter.

Häll i broccolin och stek den med i några minuter.

Häll sedan i färskost, créme fraîche och grädde. Rör om och krydda efter smak och tycke. 
Låt puttra i några minuter.

Häll av pastan och häll sedan pastan i stekpannan och blanda med broccolisåsen.

Häll över pastablandningen i en ugnsfast form. Toppa med att riva sönder en mozzarella över gratängen samt toppa med ost, hyvlad eller riven. Vi använde Gouda då den är väldigt mild i smaken och för att vår kära unge inte är så förtjust i alltför kryddad ost. Än så länge. 
Grädda i ugnen i ca 20-25 minuter.

(null)

(null)

Servera gärna med en god sallad.
Det gjorde visserligen inte vi men det var bara för att jag och mina trötta hjärna glömde totalt bort det. Och ursäktade mig med att ungen fick i sig broccoli i alla fall.




 

Vegetarisk pastagratäng

Pasta En kommentar
(null)

Är det bara jag som går runt i ett töcken och känner mig så där " håll käften trött"? Och då menar jag inte bara den gamla vanliga tröttheten som man konstant är som småbarns förälder utan en redig jävla käftsmäll av trötthet. Typ som om våren kom med en stor dos sömnpiller istället för härlig D vitamin att reglera mitt melatonin. But no. Ljusare tider och varmare väder har inte fått mig piggare. Snarare ljuskänslig, trött och vill dra för gardinerna. Eller dra täcket över mig. 

Men det är ju lite svårt när man har en sprallig och glad mini me här hemma som verkar frodas i solen. Det blir att hälla i sig kaffe och gå ut till parken. Ut på äventyr. Utforska innergården. Och gunga. I massor. Man skulle kunna tro att ungen blir matad med dextrosol och nocco. Och kaffe. I mängder. Men icke. Det är det jag som häller i mig. Utan någon större framgång. Dottern får bara hederlig hemlagad mat och varierad veckodos av vegetarisk kost. 

Igår var det Veggie wednesday men då min trötthet var alldeles förlamande och jag hellre la energin på att ta dottern och hänga med kocken och lilla E så blev det inga blogginlägg. Jag och dottern till och med mötte upp sambon och fuskade med att äta middag ute. Det var gott. Men skönare att slippa tänka på matlagning och disk. 

(null)

Veckans vegetariska rätt blev i alla fall pasta och broccoligratäng. En enklare och smidigare rätt får man faktiskt leta efter. Och trots dess simpelhet så är den så där fantastiskt god. Och uppskattas av både stora och små. Förutom sambon. Som saknade baconet. Och korv. Men annat kan man ju inte liksom förvänta sig. 

(null)

(null)


4-5 portioner

500 gram snäckpasta
400 gram tinad broccoli 
1 gul lök
1 vitlök
200 gram färskost
1 dl créme fraîche
2.5 dl matlagningsgrädde
Salt 
Svartpeppar
Chilipeppar

1 mozzarella
Ost att toppa gratängen med

Rapsolja att steka i

(null)


Sätt ugnen på 225 grader.

Koka pastan

Skala och hacka löken. Fin hacka vitlöken. Stek i rapsolja i några minuter.

Häll i broccolin och stek den med i några minuter.

Häll sedan i färskost, créme fraîche och grädde. Rör om och krydda efter smak och tycke. 
Låt puttra i några minuter.

Häll av pastan och häll sedan pastan i stekpannan och blanda med broccolisåsen.

Häll över pastablandningen i en ugnsfast form. Toppa med att riva sönder en mozzarella över gratängen samt toppa med ost, hyvlad eller riven. Vi använde Gouda då den är väldigt mild i smaken och för att vår kära unge inte är så förtjust i alltför kryddad ost. Än så länge. 
Grädda i ugnen i ca 20-25 minuter.

(null)

(null)

Servera gärna med en god sallad.
Det gjorde visserligen inte vi men det var bara för att jag och mina trötta hjärna glömde totalt bort det. Och ursäktade mig med att ungen fick i sig broccoli i alla fall.




 
(null)


Idag är det Veggie Wednesday och vegetariskt står på matschemat. Det är inte ens något som sambon reflekterat över. Konstigt nog. Han frågade vad vi skulle äta till middag och jag svarade spenatsoppa. Och väntade på protester. Så som hur många korvar vi skulle steka. Toppa med bacon kanske? En stor stek? Men nada. Inget. 
Då samtalet togs i telefonen så trodde jag givetvis att telefonen pajjat. Eller att han åtminstone klickat mig. Men nej. Inget sådant. Han var kvar i luren. Dessutom lika glad som innan middagen diskuterats. Jag säger då det. Hela tisdagen var bara helmärklig. 

(null)

För ja, våra middagar äts ju dagen innan de publiceras här. Så vår Veggie wednesday är ju egentligen Veggie Tuesday. Och en tuesday soup. Ja, jag vet. Jag har gått lite bananas med mina benämningar. Och lite töntig med mina engelska titlar. Men försök själv med att hitta på klämkäcka teman som rullar skönt på tungan på svenska. "Sopptisdag". Hur jävla sexigt låter det liksom?

Dock så fick sambon för sig att jag försökt förgifta honom idag på förmiddagen. Att jag fått nog. Men kalla fötter. 

Kan ha och göra med att jag idag ringde honom tre gånger på raken då jag märkt att han tagit med sig spenatsoppan till lunchlåda. Och jag smått hysteriskt messat att "soppan är giftig!" "Ät inte!" Lite osammanhängande sådär.

Ja, alltså inte vet jag om den faktiskt är så giftig med dödlig utväg. Men det sägs ju att spenat inte ska värmas upp igen om inte spenaten sköljts väldigt noga innan tillagning. Och därefter kylts ned snabbt efter den tillagats. Spenaten kom ju från en fryspåse. Så det bör ju vara lugnt där. Fast inte vet jag hur den hanterats innan den hamnade i min fryspåse. Dock så vet jag hur den hanterats här hemma. Och det är inte alls. Både jag och sambon var überlata. (Är det från det ordet som uber kommer ifrån?) Vi fastnade i soffan. Och blundade för både disk och soppan på spisen. Som han sedan tog av nu på morgonen. Alltså inte det minsta kyld. Snarare fisljummen. 

Så hur mycket sambon än kan gå mig på nerverna så vill jag inte ta kål på honom. Han får gärna hänga kvar ett tag till. Sisådär åtminstone 80 plus år. Vi ska ju sitta där när vi är över hundra och äntligen kunna göra narr av omgivningen. Öppet. Prata ofiltrerat. Speciellt sambon. Och komma undan med det som de senila gamlingar folk skulle ta oss för.

Dessutom har han ingen livförsäkring.

(null)


Spenatsoppa

Fryst spenat, 500gram
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
3 -5 dl vatten. Börja med 3. Tänk på att grädde ska i sen.
1 tärning grönsaksbuljong.
2.5 dl matlagningsgrädde 
2 dl creme fraiche
Salt
Svartpeppar 
1 nypa vitpeppar

4 ägg

Bröd
Smör
Ost

(null)


Skala och hacka en gul lök.
Häll i spenaten och löken i 3 dl vatten med grönsaksbuljongen i en stor kastrull. 
Pressa i vitlöken.

Låt koka upp. 

Koka äggen.

Ta bort kastrullen från plattan och mixa soppan slät med en stavmixer.

Tillsätt grädden och creme fraichen. Smaka av. Krydda. 
Låt puttra.

Tillsätt eventuellt mer vatten om soppan är för tjock. Låt puttra i några minuter.

Skala äggen och dela dem i halvor.

När soppan är tillräckligt kryddad och varm så är det bara att servera i en djup skål. Och toppa med ägghalvorna och servera med ostmackor. Vi åt ett fantastiskt gott ciabattabröd. Det är att rekommendera.

Ett tips är även att servera med en liten klick créme fraîche. Det är supergott! 

(null)

Spenatsoppa

Soppor En kommentar
(null)


Idag är det Veggie Wednesday och vegetariskt står på matschemat. Det är inte ens något som sambon reflekterat över. Konstigt nog. Han frågade vad vi skulle äta till middag och jag svarade spenatsoppa. Och väntade på protester. Så som hur många korvar vi skulle steka. Toppa med bacon kanske? En stor stek? Men nada. Inget. 
Då samtalet togs i telefonen så trodde jag givetvis att telefonen pajjat. Eller att han åtminstone klickat mig. Men nej. Inget sådant. Han var kvar i luren. Dessutom lika glad som innan middagen diskuterats. Jag säger då det. Hela tisdagen var bara helmärklig. 

(null)

För ja, våra middagar äts ju dagen innan de publiceras här. Så vår Veggie wednesday är ju egentligen Veggie Tuesday. Och en tuesday soup. Ja, jag vet. Jag har gått lite bananas med mina benämningar. Och lite töntig med mina engelska titlar. Men försök själv med att hitta på klämkäcka teman som rullar skönt på tungan på svenska. "Sopptisdag". Hur jävla sexigt låter det liksom?

Dock så fick sambon för sig att jag försökt förgifta honom idag på förmiddagen. Att jag fått nog. Men kalla fötter. 

Kan ha och göra med att jag idag ringde honom tre gånger på raken då jag märkt att han tagit med sig spenatsoppan till lunchlåda. Och jag smått hysteriskt messat att "soppan är giftig!" "Ät inte!" Lite osammanhängande sådär.

Ja, alltså inte vet jag om den faktiskt är så giftig med dödlig utväg. Men det sägs ju att spenat inte ska värmas upp igen om inte spenaten sköljts väldigt noga innan tillagning. Och därefter kylts ned snabbt efter den tillagats. Spenaten kom ju från en fryspåse. Så det bör ju vara lugnt där. Fast inte vet jag hur den hanterats innan den hamnade i min fryspåse. Dock så vet jag hur den hanterats här hemma. Och det är inte alls. Både jag och sambon var überlata. (Är det från det ordet som uber kommer ifrån?) Vi fastnade i soffan. Och blundade för både disk och soppan på spisen. Som han sedan tog av nu på morgonen. Alltså inte det minsta kyld. Snarare fisljummen. 

Så hur mycket sambon än kan gå mig på nerverna så vill jag inte ta kål på honom. Han får gärna hänga kvar ett tag till. Sisådär åtminstone 80 plus år. Vi ska ju sitta där när vi är över hundra och äntligen kunna göra narr av omgivningen. Öppet. Prata ofiltrerat. Speciellt sambon. Och komma undan med det som de senila gamlingar folk skulle ta oss för.

Dessutom har han ingen livförsäkring.

(null)


Spenatsoppa

Fryst spenat, 500gram
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
3 -5 dl vatten. Börja med 3. Tänk på att grädde ska i sen.
1 tärning grönsaksbuljong.
2.5 dl matlagningsgrädde 
2 dl creme fraiche
Salt
Svartpeppar 
1 nypa vitpeppar

4 ägg

Bröd
Smör
Ost

(null)


Skala och hacka en gul lök.
Häll i spenaten och löken i 3 dl vatten med grönsaksbuljongen i en stor kastrull. 
Pressa i vitlöken.

Låt koka upp. 

Koka äggen.

Ta bort kastrullen från plattan och mixa soppan slät med en stavmixer.

Tillsätt grädden och creme fraichen. Smaka av. Krydda. 
Låt puttra.

Tillsätt eventuellt mer vatten om soppan är för tjock. Låt puttra i några minuter.

Skala äggen och dela dem i halvor.

När soppan är tillräckligt kryddad och varm så är det bara att servera i en djup skål. Och toppa med ägghalvorna och servera med ostmackor. Vi åt ett fantastiskt gott ciabattabröd. Det är att rekommendera.

Ett tips är även att servera med en liten klick créme fraîche. Det är supergott! 

(null)